Det var tidig morgon och för en gångs skull så visade sig solen och värmde gott alla i den lilla byn Alnos. Inne på Drakens andedräkt var det inte mycket folk, någon låg och sov vid ett bord. Värden lät personen i fråga göra det, det fanns annat att göra. Städa undan natten och förbereda inför nästa. Det fanns dock en gäst som satt och med en kopp te och som hade fått värden att ta fram ett bröd, ost och korv. Gästen hade mörkare hud än andra och det var tydligt att hon inte var från trakten. Värden Xavan visste dock vem hon var, en magiker i tjänst hos kommendanten, hennes namn var Etina Mastorani. Dörren öppnades och en lång, smal man med svarta kläder och en hög svart hatt gick in, tittade sig omkring och gick fram till Etina. Han satte sig och tittade på Etina, hon tittade tillbaka och sa ”vart för dig till dessa trakter?”. Mannen som hade en smal mustasch och lite otäcka ögon log och sa sen ”jag ville se om min investering har betalt sig?”. Etina log och rörde långsamt i sin te kopp. Hon höjde den och ropade på Xavan som gick för att hämta mera hett vatten och nytt te. Xavan kom fram, hällde upp och vände sig mot mannen ”något herrn önskar?”. Etina svarade innan mannen svarade ”Marcos el Sid tar nog gärna lite te han med”. Xavan nickade och gick, Marcos log och sa ”smart”. Etina tittade på honom men sa inget. Xavan kom tillbaka med en kopp och rykande bullar från ugnen. Marcos betalade och Xavan gick. Efter en stund sa han ”så lyckades det?”. Etina log ”om du menar att de löste gåtan, ja då lyckades det, men de tog kopparplattorna.” Marcos log och såg på henne med smalnande ögon ”och jag antar att du har kopior?”. Hon nickade och han andades ut och satte sig tillbaka och fortsatte ”och i vilken ordning?” Hon såg på honom under tystnad och efter en stunds tystnad så suckade han och sträckte över en påse. Hon öppnade och tittade noga igenom ädelstenarna i den, de glittrade svagt. ”Det var en melodi, en gammal sådan visade det sig” sa hon. Marcos såg på henne och sa ”och du kan denna?” Etina skakade på huvudet vilket gjorde Marcos synbart irriterad och hans hand sökte sig mot bältet vid midjan. Etina fortsatte lugnt ”men jag vet en som kan den.” Ungefär samtidigt så kom en ung, lite rödhårig flicka in, hon hade fräknar och hennes ögon var pigga och nyfikna. Etina vinkade åt henne och sa ”Tania” och flickan vinkade tillbaka men pekade på en sopborste och gick vidare. Etina log och vände sig mot Marcos som såg lättad ut och drack lite te. Etina såg på honom och sa ”för tio dagar sedan blev vi anfallna av tio utsvultna men fanatiska aeter, de stred till döden. Kommendanten fick uppfattningen att de sökte sig mot gruvan men som tur var nådde de aldrig det innersta av den. ” Marcos rykte på axlarna ”ett sammanträffande” sa han och tittade bort. Etina log ”så klart”, hon reste sig sa innan hon gick ”kopiorna ligger vid väggen, du får själv be flickan lära dig sången.” Marcos nickade och sa sen ”och vart ska du?” Hon vände sig om ”så långt bort som möjligt innan det som finns bakom den där väggen vaknar och kommer ut” sen gick hon. Marcos drack upp sitt te och gick sedan ut, han fortsatte bort till ett stall. Han försäkrade sig om att det var tomt och sedan letade han upp en bild på en ung kvinna som var smal och satt på en gunga, hennes hår var svart och långt. Han gjorde ett antal komplicerade rörelser i luften och mumlade konstiga ord sedan fick han kontakt. En flickas röst sa ”ja” och han svarade ”det är Marcos el Sid”. ”Marcos din lille Ytarr slav!” sa hon med en barnsligt glad röst, hon fortsatte ”vad har en sådan kedjad man på sitt hjärta?” Hon skrattade som om hon sagt något roligt och sa ”men när jag tänker på det är det frågan om du har ett hjärta?” Marcos harklade sig och sa ”Jag vet hur man öppnar Nebulas grav”. Flickan tystnade och fnittrade sedan ”så bra då. Vad vill du att jag ska göra åt det?” Marcos sa besviket ”jag tänkte det kunde vara intressant men tycker du inte det så finns det säkert andra som är intresserade”. ”Va!” sa flickan högt ”leker du med andra än mig? Lille Marcos nu blir jag besviken på dig din lille knähund!” Marcos försökte bryta kontakten men insåg snabbt att flickan inte tillät honom det, snabbt började han förstå att det var ett misstag att kontakta henne. ”Jag antar att lille pudeln önskar få någon form av belöning?” sa flickan retsamt. ”Det ska jag erkänna att jag hoppades på” sa Marcos som tänkte att det var lika bra att vara ärlig. ”Och?” sa flickan ”vad är det du vill ha?”. Marcos harklade sig och sa ”jag önskar att ni hjälper mig att äkta flickan Leslie Arter.” Flickan blev tyst en stund och sa sen ”tyvärr lille pudel men det är inte ok, du får önska dig något annat”. Marcos blev förstummad och började tänka och blev tyst en stund, plötsligt sa flickan ”du tråkar ut mig! Kontakta mig igen när du kommit på något annat!” sa hon surt och bröt kontakten. Marcos pustade ut och fick sätta sig på knäna för att andas ut men tankarna snurrade runt i huvudet.