Med taktfasta steg kom soldaten Rals fram mot honom medan han rengjorde sitt svärd och tvättade bort blodet från sina händer. Rals var en officer av lägre rang i hans trupp, en bra och enkel man som följt honom under flera år. Rals såg lite besvärad ut, alltså var det inte goda nyheter han kom med. Han tittade upp på Rals och väntade ”hmrfp” fick Rals fram. Han log och sa ”dåliga nyheter?”. Rals nickade ”ja, tyvärr kom de undan”. Han nickade ”magi?” och Rals sa inget men kroppen bekräftade det. Han fortsatte ”en stor rund röd portal, gissar jag?”. Rals nickade och sa ”ja, så vi kunde inte följa efter.” Han nickade ”tack, ta hand om dina soldater och vila er”. Rals nickade men dröjde kvar. Han såg på Rals igen ”något mera?”. Rals tvekade och sa sen ”ja, en kvinna, en vacker sådan med rött hår och blåa ögon står utanför och önskar tala med dig.” Efter en stunds tvekan fortsatte Rals ”och hon vet ditt namn, Carlos”. Carlos funderade, reste sig och stoppade in svärdet i skidan ”visa in henne”. Rals gav sig av och han satte sig tillrätta, kollade in omgivningen, hans män var i full färd med att plåstra om, rengöra och underhålla sin utrustning. Det var en lugn innergård i huset de hyrde i staden, vädret var behagligt soligt och himlen var nästan molnfri. Han satte sig i en stol med svärd och dolk näratillhands. Vid sidan fanns ett bord med friskt kallt vatten och vin. Rals kom och efter honom kom en dam med röd kappa, röd klänning och rött hår. Han ansträngde sig för att inte inte visa några känslor. Hon ställde sig en bit bort från honom, Carlos sa till Rals att gå. De tittade en stund på varandra utan att säga något. Carlos var den som bröt tystnaden ”du brukar ha blåa kläder om jag inte minns fel?” Hon såg på honom ”omväxling” sa hon torrt. Det blev åter tyst mellan dem. Tillslut så tog hon till orda ”ska du inte bjuda din mormors och farmors syster att sätta sig?”. Han log ”det beror på” sa han och studerade henne ”är du här av artighet eller för tillrättavisning?”. Hon såg på honom med genomträngande blick, som hon granskade honom tills han var helt avklädd. Sen sa hon ”mitt besök är enbart utifrån oro för din hälsa”. Han nickade och sa ”tack för din omsorg om min hälsa men jag kan ta hand om denna själv. Kom du ända till Dominca och dess stad Arom för din oro.” En tjänare kom gående med en praktfull stol, bakom kom andra tjänare bärande på bord, dryck och en parasoll. Carlos log ”jag förstår att du redan ordnat det för dig?” Medan tjänarna placerade stol och bord en bit från hans så förblev hon tyst och först när de avlägsnat sig och hon satt sig, hällt upp ett glas med vin så sa hon ”jag hade vägarna förbi när jag fick höra om att metall han mött metall, explosioner och magisk eld. Allt utfört av två främmande grupper.” Hon tystnade och tog en vindruva som hon långsamt åt innan hon fortsatte ”en av grupperna hade svalor som sköldemärke. Därav drog jag slutsatsen att du var i staden.” Carlos studerade henne, han ansträngde sig för att inte börja fundera på anledningen till att han var i staden. Samtidigt, var hon här hade hon troligen redan hört om striden i palatset, hur Kejsaren Istanus den tredje blivit av med sitt magiska svärd. Ett svärd som sas en gång ha tillhört en magisk varelse som kallas för Sfinx. ”Jag antar du är här för att gotta dig i mitt misslyckande av att ta Oxalinas svärd?” Hon såg på honom och verkade delvis vara chockad, hon tog sig för hjärtat ”gotta sig?” Hon såg på honom med sina blåa ögon ”jag vara enbart orolig för dig.” Han kunde inte längre hålla tillbaka sina känslor utan sa ”visst, visst är det så.” Han tittade in i de blåa ögonen och la till ”ärade Zora”. Hon kontrollerade sina känslor men la huvudet lite på sned som hon pratade med ett barn, troligen väl medveten om att det retade honom ”berättad nu vad som har hänt” hon log. Leendet gjorde honom obekväm och hon fortsatte ”och tänk på att vi båda har barn som kan vara inblandade i ett större skeende av denna händelse”. Han såg fundersam ut och började sedan berätta.