Möte i en silvergruva

En lång, smal och blek man in draperad i flera lager av tyger i bleka färgar av vitt, blått och grönt. Vid mannens sida fanns ett vackert, utsmyckad svärd som liknande mest en värja stor i grottan och lyssnade på Baron Adam Stålhjälms skyt. Mannen konstaterade snabbt att baronen är en enkel man med enkla behov. Peka i en riktning så går baronen dit, som en hund som följer ett spår där belöningen är korvar. Mannen riktade åter sin blick mot baronen som avslutade meningen ”så därför vände jag händelsen med banditerna som elda till min fördel och vi kan nu bryta dubbelt så mycket silver som tidigare.” Den bleka mannen log ”så bra” sa han med en hes, nästan viskande röst. Baronen så omåttligt nöjd ut över sin lilla gruva och hans framgångar. Den bleka mannen studerade baronen som tillslut insåg detta och harklade sig lite urskuldande. Den bleke sa ”och striden med kung Aetan, förlusten av större delen av dina män, hur hanterar du detta?” Baronen fick plötsligt en annan min, en min av ilska och en min av förvåning men han hämtade sig snabbt. ”Det är ett mindre bakslag, nya trupper är på ingående och kommer skapa en ny armé åt mig. Kung Aetans folk led lika mycket och hans led fylls inte på lika lätt.” avslutade baronen med och såg dessutom nöjd ut. Det fanns inget som avslöjade vad den bleke mannen tyckte om detta men han fortsatte i samma tonläge som tidigare. ”Det har också kommit till min kännedom att Eskil Stirkes avled oväntat i sömnen och att hans efterträdare, Efraim Stirke, är god och personlig vän med Aelyx, kung Aetans son. Vad tänker du om det?” Baronens ansikte var en blandning av bestörtning, ilska och förvåning och han fräste mot den bleke mannen ”har du låtit detta ske?”. Den bleke verkade ta det hela med ro men en bit bort rättade flera av hans livvakter till sina rustningar och vapen utan att för den sakens skull dra dem eller verka hotfulla. Den bleke sa ”vår överenskommelse var att jag skulle stötta dig att ta kontrollen över både Lusari och Kendor, inte att ge dig manualen hur du skulle göra. Jag har kanske satsat på fel häst i stallet?” Orden landade dåligt hos baronen som blev ursinnig och både spottade och skrek ut ”TROR DU ATT DU KAN STÅ HÄR I MITT LAND OCH I MIN GROTTA OCH HOTA MIG OSTRAFFAT?” Baronens hand flög ut med målet att landa i den blekes ansikte. Den bleke gled enkelt undan och drog samtidigt en liten dog från sina kläder och snittade mot baronens hand. Baronen skrek och stapplade bakåt. Hans män blev förskräckta och hann nästan dra sina svärd och börja rusa mot sin baron men den blekes vakter stod redan i vägen med dragna svärd. Baronen tog sig om handen, på marken låg ett lillfinger och en bit av ett ringfinger. Den bleka sa medan han omsorgsfullt torkade av sin dolk ”jag ger dig lika många dagar som du har fingrar kvar, det vill säga åtta, för att rätta till situationen.” Sedan gick den bleka mannen ut ur grottan med sina män, baronen stod kvar och tittade på sina vakter.

En hovmagikers död

När kung Ambar av Kendor fick beskedet gjorde han ingen han bara satt kvar och fortsatte åt sin frukost som inget hade hänt. Efter en stund skickade han ut tjänarna för att få vara ifred. Han gick fram till fönstret och tittade ut över staden Kusum. För fem dagar sedan kröntes jag tänkte han. Nu meddelar man mig att min främsta rådgivare, hovmagikern Elfrem Nor hastigt och oväntat har avlidit under natten. Hans huvud höll på att sprängas av alla tankar. Det var verkligen farliga tider, precis som Elfrem hade sagt till honom dagen efter kröningen. Vem kunde han lite på nu? Hans bror Ketaki bodde långt borta och kunde inte komma liksom hans syster Shreya. Hans syster Diviya fanns på hovet men var för unga och oerfaren. Han hade så klart sin fru Etela men han litade faktiskt inte på henne. Hon hade allt för länge haft en för nära relation med flera i hovet som han visste fick ”gåvor” av baronen av Porke. Han såg gåvorna som ett svart gift som ringlade sig in i hovet men han hade svårt att göra något åt det. Innan gåvorna började komma fanns det stora planer på att låta Diviya gifta sig med någon av Lusaris prinsar, nu hade man nästan helt lagt de planerna på is. Pengar förändrade saker konstaterade Ambar för sig själv. Det knackade på dörren, Ambar rättade till sin klädsel och sa ”stig in”. Dörren öppnades och Etela kom in, ”hon gick så fort hon vågade och innan hon bröt mot etiketten neg hon och sa ”ers majestät” sedan var hon framme vid honom. ”Jag fick precis höra det fruktansvärda nyheterna” sa hon med stor inlevelse. Ambar nickade men sa inget och gjorde ett tecken till tjänarna som kom in och började klä på honom. Etela väntade en stund och sa sedan ”vad planerar ni göra?”. Kungen sa inget på en stund och svarade sedan ”först ska jag bli påklädd och sedan ska jag ta mig en titt på Elfrem.” Ambar mindes Elfrems ord ”om någons död är misstänkt kommer den som först tar upp dess ersättare ha något med det hela att göra, antingen som ombud eller direkt.” Ambar stod tyst medan tjänarna klädda på honom och i det tysta hoppades han att Etela inte skulle säga något. Etela sa sedan ”du har verkligen behov av en kunnig och pålitlig hovmagiker”. Ambar rörde inte en min och lät tjänarna bi klara sedan gick han och sa inget för att inte avslöja sig med sin röst men inom sig kände han ännu större sorg än tidigare, det svarta giftet hade spritt sig. Han gick med bestämda steg till Elfrems rum. Där inna fanns två vakter och en ung man som han visst var Elfrems lärljunge. En kompetent ung man som hade gått i lärdom hos Fredlar Konstali. Mannen bugade djupt men var tydligt påverkad av hans mästares död. ”Ers majestät” sa han och rösten höll om än knappt. ”Vad tror ni om detta?” frågade Ambar med barsk ton. Mannen, Ertias Stolt drog sig Ambar till minnes, tittade försiktigt på Ambar och sa sedan ”vilken version vill du höra?”. Ambar log ”den version som du inte säger till någon annan.”

Advokatbyrå

Ett litet tråkigt inlägg men bättre än inget eller?

Advokatbyrån Harold & James är en ansedd byrå i Kalandri och dess svarta ekdörr med utsnidade lejon och en koppar klappa användes nu av en man med svarta kappa med hög svart krage, en hög svarta hatt och en långsmal, vaxad, mustasch. Mannens ögon är lite smala och ger oftast folk olustkänslor. Dörren öppnades och en betjänt leder mannen till disk där det står en kvinna med stram klänning i svart och grått uppsatt hår. Mannen säger inget utan sträcker fram en lapp. Kvinnan tar emot lappen och öppnar den. Sedan skriver hon något på en liten griffeltavla och ger till en springpojke som genast ger sig iväg. Mannen står lugn och tyst och tittar på kvinnan som inget säger. Sorlet utanför når knappt in i den annars stora och tysta salen med disken. En vakt står vid en dörr, vakten rör sig inte utan står stilla. Efter en stund kommer pojken tillbaka med en låda. Kvinnan öppnar lådan och tar fram ett brev. Innan hon öppnar brevet säger hon ”ge mig dina 6 siffror”. Mannen tittar på henne och säger sedan ”929461”. Kvinnan sprättar brevet och öppnar ett papper. På pappret står dessa siffror och hon verkar nöjd ”du kan följa med” säger och tar upp lådan. Mannen följer med efter kvinnan som går in i ett rum. I rummet finns bara ett stort skrivbord och bakom detta sitter en man med svarta kläder, han har tunt hår och blek hy, en advokat. Kvinnan ställer lådan på bordet och säger ”klinten har öppnat sin låda och angett rätt kod”.  Kvinnan går och advokaten bakom skrivbordet ber klienten att sitta ned. ”vad kan jag göra för dig?” säger advokaten. ”Jag vill att mitt hus ’Domus autem gemens’ ska överlåtas till en flicka som snart kommer visa sig på inrättningen Silverskeden”. Advokaten tar upp flera papper och letar fram ett kuvert där det står ’Domus autem gemens’, han öppnar det och granskar dokumentet. Advokaten tittar sedan upp mot klienten ”huset har ju en historia, är ni säker på överlåtelsen?” Klienten ser irriterad ut och advokaten tolkar detta rätt och fortsätter ”ska allt i huset ärvas, inklusive personal?” Klienten nickar och advokaten tar fram en penna, ”vad heter den som vi ska överlåta huset till?” Klienten säger ”Alana, hon heter Alana och kommer troligen dyka upp på Silverskeden inom någon dag”. Advokaten nickar ”vi kommer sköta kontakten och överlåtandet.” Innan klienten får gå så skriver han en ny siffra på ett papper som läggs i ett brev och lådan försluts igen. Sedan går klienten ut från den anrika advokatbyrån Harold & James. Kvinnan från entrén kommer in till advokaten för att hämta lådan och ta ned den till arkivet. ”Vem var det” frågar hon lite förstrött men lyckas inte riktigt dölja sin nyfikenhet. Advokaten tittar upp och säger ”ärligt talat vill jag inte veta, vissa av våra klienters affärer ska vi inte lägga oss i”. Kvinnan nickar och går ut.