Nattliga utflykter och möten

Vendela och spelledaren har haft konversation om Lyrias äventyr under en natt. Här träffar hon även på Annikas karaktär Evelyn och tillsammans går de in i staden. Man får ha överseende med språkliga fel och annat men kanske kan vara kul läsning.

Vendela skriver: Lyria försöker ta sig ut ur staden, tror hon förvandlar sig till en fågel när hon är ensam för att komma till ett skyddat ställe. Sedan söker hon till Kalandri och försöker öppna en portal hon kan gå igenom för att sen förvandla sig tillbaka till en fågel så hon snabbt och diskret kan flyga till Kalandri och förhoppningsvis inte upptäckas av varken drakar eller flygande skepp. Sl skriver: Lyria smyger ut genom staden, stadens vakter kollar dock henne flera gånger vid portarna men det är inga problem att komma ut med hennes papper som visar att hon även har tillgång till självaste slottet. Utanför staden vart går hon då? Vendela skriver: Lyria flyger iväg till ett säkert ställe, troligtvis borta där Juane har hämtat dem tidigare. Där söker hon efter Kalandri, (förhoppningsvis en plats utanför om hon har möjlighet till det) Hon ser ut i draperiet för att se om det ser säkert ut och innan hon går igenom portalen. Där inne förvandlar hon sig till en liten blå fågel och flyger mot Kalandri. Hon är dock försiktig och försöker hålla koll på sin omgivning så inga faror överrumplar henne. Sl skriver: Förlåt men jag kommer vara ganska petig med saker. Vad är definitionen av ett säkert ställe? Där Juane väntar på er när hon drar er till Aisela, är det säkert? Vendela skriver: Lyria har fått för sig att det är det, det har alltid gått bra när Juane hämtar upp dem där. Annars kan hon bara leta efter någon plats där ingen ser henne när hon skulle öppna en portal. Sl skriver: Lyria går ut till platsen där Juane står och väntar när Anderi tar kontakt med henne. Hon koncentrerar sig och öppnar en portal, Lavonne har lärt henne att man ska göra det långsamt eftersom det annars kan gå riktigt illa om det går för fort. Den blåa runda portalen dras upp 1 meter framför henne. Lyria upptäcker att hon snarare får hålla tillbaka magin i sin kropp för att det verkligen ska gå långsamt. Vad gör Lyria sen? Vendela skriver: Lyria går in i portalen och ser sig omkring Sl skriver: Portalen stängs bakom henne. När Lyria är där ute i det blåa draperiet kommer hon ihåg varför Lavonna se att man på hennes nivå alltid skulle kolla så det fanns en väg i draperiet att öppna mot. Men nu står Lyria i utan mark under fötterna i draperiet. Överallt svävar det rester av det som kanske en gång var det som Lavonna kallade för vägar. Nu finns det rester här och var utspridda, på vissa finns träd och buskar men mest är det enbart stenblock. Lyria ser även flisor, skräp i form av träbitar, enstaka kläder, kanske dolk och så vidare svävar omkring. En bit bort anar Lyria något som flyger mot henne. Sedan märker Lyria kylan, det är mycket kallt och redan börjar frosten sprida sig på hennes klänning och andedräkten är vit som på vintern. Vad gör Lyria? Vendela skriver: Hon försöker öppna en ny portal att ta sig tillbaka ut igenom igen. Sl skriver: Hon koncentrerar sig och öppnar utan större problem en ny portal som denna gång är grön. Lavonne sa, minns hon, att portaler mot verkligheten är gröna. Tar hon sig igenom? Vendela skriver: Ja, det gör hon. Sl skriver: Hon kravlar sig igenom och minns då att Lavonne sa att man alltid ska kolla eller söka upp platsen innan man öppnar mot verkligheten annars finns risken att man kliver ut i exempelvis luften. Det är det som händer Lyria nu, hon kliver in i verkligen och portalen stängs bakom henne och upptäcker att hon är kanske 300 meter upp i luften och faller snabbt. Vendela skriver: Lyria förvandlar sig till en fågel och försöker i det försöka flyga eller åtminstone dämpa fallet. Sl skriver: Hon tvingas göra det snabbt vilket gör effekten lite oberäknelig. Det gör att hon blir en fågel men hennes kroppsvikt minskar inte lika mycket som det skulle behövas och hon faller snabbt ned mot marken, några sekunder senare träffar hon marken med en rejäl duns. Sedan blir det svart. Efter en stund öppnar hon ögonen, det gör vansinnigt ont i vänster arm. Vendela skriver: Lyria tittar på armen och försöker se hur skadad den är, ser den bruten ut? Sl skriver: Hon äcklas av synen, en benpipa sticker ut genom tyget och det, enligt Lyria, forsar blod. Vendela skriver: Lyria försöker linda den så gott hon kan och inser att hon inte har någon möjlighet att fortsätta sin resa. Hon gråter nog lite innan hon börjar gå tillbaka till Aisela. Det där måste ses över inser hon. Sl skriver: Hon försöker linda sin arm men smärtan är enorm. Så stor att hon helt missat mannen som plötsligt står vid hennes sida. Han sätter sig på huk. Mannen ser ut och vara i Lyrias ålder. Han har ganska enkla kläder på sig, han luktar kryddor så som basilika, körvel, timjan och peppar. Hans hår är blont och rufsigt och ögonen är glittrande gröna. ”Det där det ser otäckt ut” säger han och ler ”vilken tur att jag hade vägarna förbi.” Han tar fram en liten flaska i grönt glas som han öppnar och sträcker över till dig. ”Drick detta så kommer det kännas bättre.” Vendela skriver: Lyria torkar bort svetten och tårarna i ansiktet med den fortfarande hela armen. Hon tar flaskan men dricker den inte på en gång. ”Tack” säger hon. ”Vad är det för något?” Hon studerar flaskan och det gröna innehållet. Hon ser honom i ögonen och ler. ”Mitt namn är Lyria, och ni är? Sl skriver: Smärtan försvinner som genom ett trollslag och Lyria ser när benpipan kryper in och hon känner hur det sticker i fingrarna när känseln kommer tillbaka. Hon känner på armen och den känns hel igen. Andra smärtor som hon har försvinner de med. ”Det är magi, eller om man ska vara petig, alkemi.” Han ler och hjälper henne upp på benen. Det enda som avslöjar att hon var skadad är blodet på armen. ”Du bör nog dricka hela” säger han. ”Jag vet att du är Lyria” säger han med lite retsam ton. ”Lavonne, min syster, bad mig se efter dig. Mitt namn är Andre.” Vendela skriver: Lyria ler lite innan hon svarar ”Trevligt att träffas. Är du här för att hålla koll på mig så att jag inte gör något dumdristigt?” Hon tittar ner på sin arm innan hon tillägger ”så som jag precis gjorde…” Sl skriver: André skrattar lite, ”nja, om du vill kalla det hålla koll, så får du kalla det för det.” Han tystnar och ser på dig och säger ”draperiet är inte vad det en gång var. Tidigare var draperiet mest säkert runt omkring Aisela men nu är det nästan tvärtom. Visst, ibland går man ut med soldater och försöker rensa men lika snabbt som man bygger upp lika snabbt förstör främst drakarna det.” Han suckar ”så vi med liten kraft får oftast stanna där vi är. Var du på väg till någon speciell plats eller ville du bara se dig omkring?” Vendela skriver: Lyria dricker vätskan i flaskan och tittar bort en liten stund innan hon svarar ”Jag var på väg till Kalandri… men inser att det nog är ganska omöjligt just nu” Hon skrattar till ”jag hade hoppats att det skulle finnas några vägar häromkring” Sl skriver: André ser på dig och säger ”Kalandri? Varför vill du dit?” Han funderar och fortsätter ”din moder är inte där tror jag, hon skickades visst till Alednev på något diplomatiskt uppdrag av drottningen av Avernu tror jag Lavonne sa.” Han hamnar i sina egna tankar och säger ”fast det är kanske inte henne du söker?” Vendela skriver: Lyria blev lite ledsen när hon hörde att hennes mor inte skulle vara där längre men försökte hålla masken. ”Åh, jo hon var en av de jag tänkte besöka, mest bara för att hälsa på lite, vi fick inte så mycket tid när jag var där förra gången… sen hade jag även lite andra ärenden där… någon som hette Luz skulle försöka hjälpa mig träffa hans far?. Samt visa mig lite kultur i staden, så som teatrar” Sl skriver: André ler lite ”vi har teatrar även här men de är kanske inte så intressanta? Luz vet jag inte vem det är men han är säkert en trevlig prick.” Han tystnar och tittar bort mot staden ”jag ska tillbaka till slottet och ska inte störa dig mera. Önskar du något får du besöka mig i köket så ska jag se om jag kan hjälpa dig.” Vendela skriver: Lyria ler ”Det ska jag göra” hon pausar en liten stund och inser att hon fortfarande har några frågor som det inte skulle skada om hon frågade ”Men finns det några ställen i närheten där det kan finnas hela vägar? Eller är det omöjligt?” Sl skriver: ”Det finns det säkert knappast kompletta men delvis intakta. Man får titta in i draperiet och hitta de fåtal rester som finns kvar och ta det därifrån. En bit från Aisela är det bättre” säger han och ser på dig ”det är inte omöjligt men farligt och svårt.” Vendela skriver: Lyria kniper lite med munnen och muttrar ”jag tyckte det här var ganska långt borta… och fåglar kan inte flyga utanför vägarna?” Hon ser ner på armen hon precis brutit ”Och… händer det här, eller värre saker, så…” hon tänker på sina vänner och klumpen i magen växer ”jag vill inte svåra till det för dem ännu mer…” Sl skriver: André skrattar till och ska säga något men avbryter sig. En bit bort känner du hur en lite portal mot draperiet öppnas och stängs mycket fort. Det blinkar till lite blått. Det är två personer som plötsligt står där, den ena är Lucas med sin gråa rustning den andre är en ung kvinna som är lika lång som Lucas med en vacker klänning. De två går bort mot er. Lucas stannar upp och säger ”detta är Evelyn” och pekar på kvinnan sen säger han ”och detta är André och Lyria”. Sl skriver, i gruppen med både Vendela och Annika: Lucas tittar på André och Lyria och säger ”är det inte lite sent för en picknick?” Sen små ler han och tillägger, ”eller vi kanske stör er?” André ser oskyldig ut på ett pojkaktigt sätt och säger ”nej, fröken Lyria ville….” han söker ett ord och fortsätter ”pröva sina vingar och jag var mera som ett stöd ifall det skulle gå fel.” Lucas granskar André och Lyria och ser lite lurig ut ”åhh”. Vendela skriver: Lyria känner hur ansiktet blir rött och hon försöker gömma den blodiga ärmen av klänningen bakom ryggen medan hon niger. ”Ja, jag kanske inte riktigt tänkte… men nu när jag ser ni kan komma hit utan problem kanske det inte var så…” hon stannar upp för hon vet inte ens vad hon ska säga om sitt misslyckade försök till att resa själv. ”men ni stör inte alls” Hon vänder sig till Evelyn och ler ”Och trevligt att träffas Evelyn, mitt namn är Lyria. Är det första gången ni är här i Aisela?” Annika skriver: Evelyn niger och tar i hand. ”ja, det är första gången jag är utanför min hemstad. Jag har inte haft tillfälle att resa förut. Vad söt du är! Men hur lyckades du skada dig?” Vendela skriver: Lyria ser lite besvärad ut och försöker hitta rätt ord ”Ja du ser… jag… skulle försöka se om jag kunde resa i draperiet men var visst lite oförsiktig vilket resulterade i ett” hon stannar till och tänker i några sekunder ”300 meter fritt fall. Men nu är allt bra, André hjälpte mig sånt är jag nog så frisk man kan bli” Hon känner rodnaden i ansiktet och sneglar lite mot Lucas håll för att se hur han reagerade på hennes misslyckande ”Men jag får väl tänka mig lite mer nästa gång jag försöker, det kan ju bara bli bättre” och hon skrattar lite nervöst åt sig själv. Sl skriver: Lucas ser allvarligt på Lyria ”300 m är långt att falla, du hade tur som klarade dig” Annika skriver: Evelyn ler lite artigt för att dölja sin förvirring. Draperiet??? ”vilken tur att du hade hjälp!” sen vänder hon sig till André för att hälsa på honom. Vendela skriver: Lyria ler lite stolt ”Ja jag lyckades nästan klara mig oskadd, om jag inte varit så snabb utan tagit min tid hade jag kunnat flyga säkert, men… tänkte inte tillräckligt när jag var i fritt fall” Sl skriver: André bugar lätt ”det är alltid trevligt att möta bekanta till den store Lucas” säger han med lite lurig blick. Annika skriver: ”trevligt att träffa dig också!” sen drar hon sig lite åt Lucas och försöker fråga lite diskret ”vad är draperiet för något? var det så vi reste? Kan man verkligen lära sig flyga?” Sl skriver: Lucas harklar sig ”ja” det är en sorts parallell värld kan man säga. Men du och jag tog snabb varianten så att säga.” Han ser på Evelyn ”det är mycket du kommer se, höra och måste lära dig.” Han ler på ett vänligt sätt ”men det finns de som kan flyga och det finns de som blir fåglar” Han pekar mot staden ska vi gå mot staden, kanske en paus på ett bra värdshus?” Vendela skriver: Lyria ler lite mot dem ”Ja, ska vi ta sällskap? Tror vi var på väg tillbaka vi också…” Hon tittar på Evelyn ”Ja, jag kan bli olika typer av sångfåglar och flyga som fågel” Sl skriver: Han ser på de er och säger ”det finns ett ställe som jag gillar, lite lugnare men trevligt, det heter Solvindens svans och brukar aldrig vara stängt. Är det ok för sällskapet?” André nickar och svarar ”det låter som en utmärkt idé, har inte de Drakbakelserna?” Lucas nickar och svarar ”ja, det och mycket annat”.  Vendela skriver: ”Ja det låter trevligt”. Sl skriver: Ni börjar sakta gå mot staden, den omges av en stor hög och rak stadsmur, med jämna mellanrum finns det torn och överallt hänger Cianoms drakbanér. Annika skriver: ” Lyria, du får visa någon gång, det låter jättespännande! förresten, har jag helt fel, eller var du och sjöng på bröllopet i Lusitania?” Sl skriver: ”Jag har hört om det bröllopet” säger André och ska fortsätta när Lucas åter harklar sig. André tittar på honom och säger sedan ”är visst något i luften idag?” Vendela skriver: ”Absolut, det ska jag göra! Och ja det gjorde jag, ville ge dem något… eget. Och känner ju både Deanor och Juane från skoltiden. Men hur visste ni det? var ni där?” Lyria tittar på både Lucas och Evelyn ”men hur känner ni varandra?” Sl skriver: Lucas verkar låtsas om som han inte hör frågan först men säger sedan, ”ytligt bekanta fröken Lyria” han tystnar och säger sen med låg röst ”blod kan göra att pulsen ökar, har jag hört”. André skrattar till men säger inget. Annika skriver: Evelyn ser lite generad ut. ”ehhh… jag och några vänner kan ha… tjuvkikat lite. men jag älskar bröllop! det är så romantiskt!” hon ser lite förvånat på Lucas, men eftersom han inte verkar vilja svara på hur de känner varandra så väljer hon också att låta bli. Vendela skriver: Lyria tittar på dem med något i blicken men väljer att inte anmärka på det. Det skulle bara göra stämningen ännu konstigare utan hon vänder sig till Evelyn igen ”Men då är det därifrån ni kommer Lusitania? Eller i närheten i alla fall?” Annika skriver: ”jag är därifrån, iaf. född och uppväxt!” hon ser stolt ut, sen frågar hon: ”var kommer ni ifrån?” Vendela skriver: Lyria får något distanserat i blicken vilket hon försöker skaka av sig innan hon svarar ”Jag kommer från Grenivien, vilket är… väldigt långt borta. På en annan värld om man ska säga så… ” hon skrattar till lite ”jag vet, det låter helt otroligt med olika världar och så… jag har knappt förstått hur det fungerar själv” Sl skriver: Ni närmar er en enorm port, med jämna mellanrum finns portar men nu på natten är bara vissa öppna. Evelyn ser att stadsmuren är enormt hög, kanske nästan 10 meter eller ännu högre. Vakterna kräver att alla ska visa sina papper, alla tar fram och visar och blir sedan insläppta. ”Detta är arbetarkvarteren” säger André ”det är här det går lite mera livat till” säger han med en lite blink till Lyria och Evelyn. ” Solvindens svans ligger en bit in i staden” säger Lucas och fortsätter ”orkar ni gå eller ska jag ordna en vagn till oss?” Annika skriver: Evelyn går till sin go-to när det går lite över huvudet på henne och ler artigt. Vendela skriver: ”Jag kan gå utan problem men hur känner ni?” Frågar hon Evelyn Annika skriver: ”åh, jag kan gå. det är inte jag som är skadad” säger hon med ett litet lurigt leende mot Lyria. Vendela skriver: Lyria skrattar lite ”vilken tur att jag inte är skadad längre” hon drar upp ärmen på tunikan för att visa sin hela arm ”titta, benpipan syns inte ens längre” utbrister hon med något skämtsamt i tonen Sl skriver: Precis vid porten är det liv och rörelse men längre fram är det lugnare. Gatorna är raka och ordnade men trots det ser man att området ni går i är lite fattigare. Det är få värdshus här som är öppna, gatlamporna är få men då och då möter ni lite vakter. Någon tittar lite extra på er men Lucas gråa rustning gör att ingen närmar sig och ställer onödiga frågor. Annika skriver: Evelyn ser lite lätt illamående ut vid omnämnandet av ben som syns. Ben ska inte synas! Sen tittar hon sig nyfiket omkring i den nya staden. Sl skriver: Mellan husen hör man ibland skränig musik och ibland passerar man någon som står och mår lite dåligt efter för många öl verkar det som. En och annan kvinna jobbar natt och diskuterar priser men en kund men annars är det få på gatan denna natt. Vendela skriver: Lyria håller sig nära de andra när de vandrar genom gatorna samtidigt som hon tittar sig omkring, hon har vandrat lite i staden men inte i dessa kvarter så hon försöker få en känsla av stadsdelen ”Vad för dig till Aisela Evelyn? Är ni här i ett ärende eller bara för att resa?” Annika skriver: ”ehm…” Evelyn ser lite fundersam ut. ”resa och se världen? lära mig nya saker?” Sl skriver: Ibland ser Lucas sig över axeln men säger inget. Ni närmar er lite finare kvarter och kommer snart fram till en ny mur. ”Den andra stadsmuren” säger André till Evelyn. Folket som går in här är lite finare klädda eller har mera typiska tjänstemän eller en tjänares kläder. Ni får åter visa papper och åter släpper man er vidare. Vendela skriver: Lyria ler mot Evelyn ”låter fantastiskt, det är lite så jag lever nu… tror jag i alla fall” Annika skriver: ”det låter onekligen spännande! reser du ensam med André?” hon sänker rösten och viskar till Lyria ”är ni tillsammans? Sl skriver: Inne i nästa område är gatorna lite bredare, husen något högre och här finns små balkonger ut mot gatan som inte sällan har blommor vid kanten. Här finns även ett flertal affärer och hantverkare. Nästan alla är så klart stängda men man ser allt från florister, smeder, bokbinderi, caféer osv. En mycket mysig stadsdel helt enkelt. Det känns lite så där lagom småborgerligt. Sl skriver: ”Ligger det borta vid Cory parken” frågar André Lucas som nickar men säger inget, åter ibland så tittar han lite över axeln. Sen säger han ”hon är bra” och ökar steg takten. Vendela skriver: Lyria ser chockad ut och sätter nästan i halsen så hon behöver hosta några gånger innan hon kan, genom rosslig röst säga ”Nej, nej, jag träffade honom för första gången idag OCH han är min mormors bror. Så, nej” Hon rätar upp sig ”jag reser med mina vänner, vi är några stycken” Annika skriver: ”din mormors bror? verkligen?” hon tittar skeptiskt på André. ”han är onekligen… välbehållen…. för sin ålder…” Vendela skriver: ”Ja, det är så med vissa… har du hört talas om Serdan och Edlosi?” Annika skriver: ”Jadå” Sl skriver: André ser lite förvånad ut och säger ”vem?” Lucas suckar men svarar inte. André vänder sig till Evelyn ”har inte Lucas förklarat för dig?” Han ser att det har inte Lucas så han fortsätter ”vi Serdan och Edlosi blir gamla, faktum är att vi nog inte åldras tror jag. Så din vän Lucas här föddes väl år” han funderar ”3550 e.d eller så.” Lucas nickar men säger inget. Vendela skriver: Lyria vänder sig om och försöker se vem denna ”hon” Lucas pratade om kunde vara, om de nu var förföljda. Sedan svarar hon ”ja, jag är också sådan… därför jag kan förvandla mig till fåglar och sådant… men jag har en liten föraning att du kanske är det också” och hon ger Evelyn ett litet leende. Annika svarar: ”mmh, enligt lucas i alla fall.” Sl skriver: Ni fortsätter, gatorna är mer eller mindre tomma. Ibland passerar man skräniga värdshus men oftast är stadsdelen lugn. Men snart hör man på avstånd lite mera musik och man kommer till ett område som är mera upplyst och där det verkar ligga flera värdshus. ”Där borta ligger Silverflöjten” säger Lucas till Lyria men det vet du väl redan” säger han med ett leende. ”Hörde att du gjort succé där?” fortsätter han. Annika skriver: ”åhå?” Evelyn vänder sig mot Lyria. ”sjunger du mycket?” Vendela skriver: Lyria nickar och säger ”Ja, så ofta jag kan. Det… lugnar mig och det är alltid roligt att glädja andra med sång.” Hon tittar lite på Lucas ”men jag har aldrig sett dig där, du får gärna komma och lyssna om du vill… även om jag förstår att du kanske inte har tid… eller ens tycker det är bra musik…” hon vänder sig igen till Evelyn ”men jo, jag sjunger mycket… brukar ni sjunga eller vad tycker du om att göra? Sl skriver: Här är det mera liv och rörelse, ordnat och de som blivit förfriskade tar stadsvakterna snabbt hand om. Mest finns det olika barer och dansställen, musik flödar ut från de flesta ställena. Överallt finns kulörta lyktor som hänger överallt. Serveringsflickor går runt med stora ölstop som ställs på borden. Lucas säger ”nej, jag har inte riktigt haft tiden tyvärr” det verkar vara något som faktiskt tynger honom och han fortsätter ”utan sång, poesin och litteraturen kommer vi vara förlorade” han suckar. André klappar honom på axeln ”men Lucas gamla stofil, det verkar som du är nostalgisk” Lucas ler och säger ”ja, kanske är jag det”. Vendela skriver: Lyria ser på Lucas och försöker ge honom ett betryggande leende ”Du får jättegärna komma om du har tid… annars…”hon hejdar sig och skiner upp ”jag kan uppträda på slottet kanske? Om det gör det lättare?” Annika skriver: Evelyn tittar mot Lucas med ett litet leende. ”bor du i ett slott?” Sl skriver: Lucas nickar och säger ”ja, och snart gör du det med. Det största och kanske finaste slottet som finns tror jag.” Han vänder sig mot Lyria ”nej, ärligt hade jag hellre sett dig på Silverflöjten, det känns mera” han letar efter ord ”ärligt på något sätt.” Ni fortsätter genom området och kommer till en vacker liten park. Parken är ganska liten och mitt i parken finns en staty av en man som står och håller ett svärd uppåt. Vid sidan ligger ett litet lugnt café men små runda bord. Ovanför finns en liten skylt där det står ” Solvindens svans” på. Lucas går fram och en man med förkläde hälsar på honom och visar ett vackert litet bord med fyra stolar. ”här blir väl bra” säger han till er. Vendela skriver: Lyria ler mot honom och säger ”då hoppas jag få se dig där när du finner tid” Annika skriver: Evelyn stannar till mitt i steget en sekund. hon? Bo i ett slott? oj… Evelyn vänder sig till Lucas igen. ”det känns som att det är rätt mycket du inte har berättat..” Vendela skriver: Lyria ser Evelyns förvåning och säger ”ja alla de med Serdan blod hos en förälder får ett rum på slottet” Annika skriver: ” aha. då bor du också där?” Sl skriver: Lucas och Andre håller era stolar och ni kan sätta er. Vendela skriver: Lyria ler lite medan hon sätter sig ”Tyvärr inte. Även om min mormor är Serdan så är min mor Edlosi som min morfar, därför är jag också Edlosi och får inget rum på slottet… jag bor tillfälligt hos några bekanta” Hon rynkar ögonbrynen medan hon mumlar för sig själv ”men det kanske är dags att försöka flytta ut och hitta något eget… Jag tror det kan vara svårt att berätta… allt… då det är väldigt mycket…Sl skriver: Sen sätter de sig och Lucas tillkallar kyparen och beställer kakbuffé och sött vin. Annika skriver: ”vad synd. det hade varit roligt om du också hade bott där. Men om Lucas bor där också så får jag väl gå och trakassera honom om jag får tråkigt!” säger hon och petar Lucas lite retsamt på armen. Vendela skriver: Lyria ler ”jag har några vänner som bor där också, så när du träffar dem kan du säkert trakassera dem med. Och även om jag inte har ett rum där så är jag välkommen att hälsa på” Annika skriver: ”då får du komma och hälsa på mig! och jag ser fram emot att träffa dina vänner!” Vendela skriver: Lyria nickar instämmande ”Vi kanske kan träffa dem imorgon?” Annika skriver: ”jag vet inte vad lucas har planerat, men om det går vore det trevligt.” Vendela skriver: Lyria tittar också på Lucas, osäker på vad han egentligen har för planer. Annika skriver: Evelyn försöker sig på puppy eyes, osäker på hur bra det lyckas med hennes stora figur. Vendela skriver: Lyria ser lite finurligt om Evelyns taktik med puppy eyes skulle fungera på en sådan som Lucas Sl skriver: Lucas verkar för en stund inte höra vad ni sagt men tittar sedan upp på André och säger ”du vet vem det är eller hur?” André nickar ”ingen som vill oss något illa, vill nog bara ha lite koll tror jag” Lucas ser på honom ”hur säker är du?” André rycker på axlarna ”du vet… ganska säker”. ”Hmm ” säger Lucas och vänder sig mot Evelyn och säger ”min plan var att du skulle gå i lektion hos min syster Lucia men den planen har ju redan fröken Lyria satt krokben för” säger han med en svårläst blick. ”Ungdomen, den ungdomen” säger André med ett leende. Sen kommer kyparen in med ett enormt kak- och bakelsefat i flera nivåer samt te och vitt sött vin i en karaff. Var och en får ett litet fat med sked, en tekopp samt ett litet dessertvinglas. Alla kakor ser ljuvliga ut och är i flera färger och former. Lucas ger kyparen några mynt och så går kyparen iväg. Annika skriver: Evelyn skickar ett soligt leende mot Lucas, sen börjar hon hälla upp te till alla. Sl skriver: André säger ”etiketten är stel på hovet, och vi hade knappast kunnat ha denna avslappnade konversation där under en middag.” Lucas ler och säger ”men maten är ju bra” och blinkar åt André ”i världsklass skulle jag nog säga” fortsätter han. Vendela skriver: Lyria tar en kaka och börjar äta på medan hon skeptiskt tittar på Lucas medan hon väljer att inte anmärka på han och Andrés kommentarer om vem det är som följt efter dem, hon tänker att de ändå inte kommer berätta för henne. ”Så din stora plan var att ta med henne till den grandiosa staden Aisela för att gå på etikettlektioner?” Annika skriver: ”men du har ju redan lärt mig etikett?” Sl skriver: ”Eftersom vi är mer avslappnade och utanför hovets etikett låter jag din kommentar passera” säger Lucas irriterat till Lyria ”men jag skulle uppskatta om du i fortsättning respekterar mig och min position?” Han vänder sig mot Evelyn och säger ”du har fått en tunn grund inget annat, och något man lär sig är att vara respektfull mot äldre Serdan.” Sedan infinner sig en viss tystnad kring bordet. Efter en stund säger André, mumsande på en rosa bakelse ”natta kakor är de bästa”. Annika skriver: Evelyn ser lite skamsen ut. ”……mer te? vin?” Vendela skriver: Lyria ser ner i bordet en kort stund innan hon ser på Lucas ”Förlåt, det var inte meningen att vara oförskämd och jag ska tänka mig för nästa gång” Hon ger honom ett litet leende innan hon rätar på ryggen och dricker lite av sitt te. Annika skriver: Evelyn fyller på de tekoppar där det behövs, och vinglas, sen tar hon en kaka och gnager på, fortfarande lite skamsen. Sl skriver: Lucas suckar och säger ”långt ifrån alla äldre skulle tillåta att ni som är unga ”han ser på både Lyria och Evelyn ”skulle ifrågasätta en äldres plan och tankar så direkt.” Han tystnar ”vissa hade nog blivit så förnärmade att ni inte längre hade kunnat vistas säkert i staden. Om ni tänker eller tycker jag är hård är det inget vad mina systrar är och en del av mina bröder. Så vakta er tunga noga, det är mitt råd till er.” Annika skriver: Evelyn ser ner i bordet. ”…förlåt. jag ska tänka på det i fortsättningen.” Sl skriver: André nickar ”tyvärr är det som Lucas säger sant, du kommer hamna i ett getingbo på hovet. Allt du gör och säger registreras och värderas hela tiden, ingen kommer undan. Faktum är att när du känner dig som säkrast är det då du ska se dig om som mest.” Vendela skriver: Lyria ger honom ett svagt leende ”jag menade verkligen inte att vara illvillig, det var… men jag ska tänka mig för, jag glömmer bort att alla hovliv är lika varandra på många sätt… bättre att hålla i sin tunga och följa stegen i dansen…” Hon vänder sig mot Evelyn ”vill ni gå på etikettlektionerna kan jag gärna följa med. Jag har gått några innan och jag tänker de blir roligare med en vän” Annika skriver: ”det vore onekligen mindre läskigt.” hon ser lite fundersam ut, sen säger hon mjukt ”jag be om ursäkt om jag förorättar någon nu, men det verkar vara ett ganska otrevligt sätt att leva på. varför väljer folk det?” Sl skriver: Lucas säger till Evelyn ”men det är som fröken Lyria säger, den av Serdan blod får flera fördelar och rättigheter. Du, Evelyn, är dotter till en Serdan. Vem är inte min sak att säga just nu, tids nog kommer du få reda på det, om du söker efter svaret kommer du säkert finna det snabbare. Men en varning, svaret är inte alltid det man hoppas eller önskar.” Han ser på Lyria ”jag tycker det låter som en utmärkt plan, fröken Lyria och du är så klart förlåten.” säger han och ler. André fortsätter ”Du, Evelyn, kommer att få ett eget rum, egen tjänsteflicka och en grund uppsättning av passande kläder i en garderob. Förslagsvis så kommer Lyria till dig på morgonen och ni går tillsammans till Lucia och har lektionen där. Sen på eftermiddagen kan Lyria visa dig staden och presentera sina vänner för dig.” Lucas ser på Evelyn ”det är vårt sätt att överleva, sorgligt? Ja det är lite sorgligt men genom årtusenden har vi fått lära oss den hårda vägen att alltid hålla kolla vad som finns bakom oss och att inte lita på någon och aldrig verka överraskade. Det är så vi har överlevt.” Lucas tar en liten kaka och dricker lite vin. Vendela skriver: Lyria ler ett artigt leende och nickar ”jag lovar att göra mitt bästa för att ta hand om Evelyn” Hon vänder sig sedan mot Evelyn ”det är… svårt att förklara hovliven, det är inte så mycket leva som att överleva i min uppfattning men jag ska försöka hjälpa och lära dig så mycket jag kan” Annika skriver: ”jag är uppväxt i en smedja…” Sl skriver: Lucas säger ”det är sent och mitt förslag är att vi först eskorterar fröken Lyria hem och sen går upp till slottet för att sova. Hur låter det?” Vendela skriver: Lyria ler mot henne ”det låter… underbart och jag vill gärna höra mer om det. Men då förstår jag att det här är helt annorlunda mot vad du är van vid” Annika skriver: ”det låter som en bra idé. det har varit väldigt mycket information att ta in, jag börjar bli ganska trött.” Vendela skriver: Och Lyria vänder sig mot Lucas, ”ja, det börjar bli sent men jag tror jag klarar mig hem själv. Då jag är nära Silverflöjten så är det inga problem för mig att hitta hem, jag har gått här själv flera gånger utan problem” Sl skriver: André sätter lite vin i halsen och skrattar sedan högt och länge. Lucas ser lite besvärad ut. André hämtar andan och säger ”så du har verkligen inte snappat upp mycket, fina Lyria?” Han ser på henne och fortsätter ”då ska jag vara tydlig, när en så respekterat och ärad riddare som Lucas, även kallad den Grå riddaren, erbjuder att eskortera er hem…. Ja då tackar man ja.” Han ler och fortsätter ”av den enkla anledningen att vi är som du redan räknat ut övervakade och även om det inte är riktat mot dig så är det tillräckligt allvarligt för att vi som har lite ansvar för dig, ska se till att du kommer hem säkert. Så därför fröken Lyria ska du nu bita ihop och artigt tacka riddare Lucas för erbjudandet och säga att det vore en ära att han följer dig hem så att du kommer hem på ett säkert och bra vis”. Vendela skriver: Lyria ler lite igen nu inte längre lika stelt och skrattar till och med lite. Så det var som hon trodde. ”Då tackar jag gärna ja till ert erbjudande att eskortera mig hem” och viskar tyst ”förlåt för mitt dåliga uppförande än en gång” hon känner rodnaden i ansiktet komma tillbaka. Sl skriver: Efter en stund förstår Lyria och Evelyn att Lucas och André väntar på att ni ska resa er så att ni kan gå. När någon av fröknarna gör en antydan till att resa sig är både André och Lucas där och artigt tar undan stolen. Vendela skriver: Lyria reser sig då upp och väntar på att de ska leda henne hem. Annika skriver: Evelyn också. ler lite roat åt att få hjälp med stolen, hon är trots allt van att klara sånt själv. tackar ändå. Sl skriver: Sedan går ni en bit till, musiken och dansen verkar klinga av och snart är ni framme vid en tredje stadsmur. Här är vakterna ännu finare och kontrollerna hårdare. Men åter blir ni insläppta. Detta område är verkligen det finaste men mycket stelare. Nästan alla hus omgärdas av en mur och är i flera våningar. Så här sent är det få ute, enstaka droskor går sakta fram längs vägarna. Ni kommer fram till ett hus som är som en lite affär. På skylten står det ”Juanes tavlor”. Lucas följer Lyria till bakdörren och ser till att hon kommer in som hon ska. Sedan går han, André och Evelyn vidare med det enorma tornet mitt i staden. Vendela skriver: När Lucas lämnar Lyria vid dörren suckar hon djupt innan hon säger ”jag ber verkligen om ursäkt för mitt dåliga uppförande… jag, jag menar inte att vara så besvärlig och… förlåt… jag hade trevligt ikväll och… jag ska göra mitt bästa att ta hand om Evelyn” hon niger innan hon går in genom dörren. Annika skriver: Evelyn kramar Lyria hej då innan de skiljs åt. Vendela skriver: Lyria kramar tillbaka och säger att de ses imorgon igen. Sl skriver: Ni kommer fram till ytterligare en port och mur, detta är slottet säger Lucas. En gång bodde min fader, den så kallade urfadern, här. Hans namn är David men nu bor han inte längre här. Hon som är drottning heter, som du säkert vet, Zora.” Ni kommer in och får åter visa papper, det blir en längre kontroll av dig, Evelyn. Efter en stund får ni komma in genom porten. Här inne finns flera mindre byggnader, jämfört med tornet, men stallet exempelvis är helt enormt. Det finns flera andra byggnader så som kaserner och andra med okända användningsområden. Det verkar även finna en trädgård. Hela området är nästan lika stort som Evelyns hemstad. Lucas och André följer dig mot tornet. Vid bottenplan så tar André adjö. ”Önskar ni något så kom till köket” säger han. Du och Lucas fortsätter och följer en stor och bred trappa. Ni går genom flera korridorer och andra trappor. Tornet är extremt stort och överallt ser Evelyn tjänare och vakter. Lucas möts med mycket stor respekt. Till slut stannar Lucas vid en dörr som är öppen och utanför står en ung tjänsteflicka. ”Detta är din tjänsteflicka, hon ska ta hand om dig i det mesta som handlar om rummet och dina bekvämligheter.” Han visar dig med handen rummet. Tjänsteflickan niger djupt och tittar ned i marken och säger ”det ska bli en ära att tjäna er, lady Evelyn.” Du kommer in till ett, i dina ögon, stort rum. Det har en helt enorm himmelssäng, ett vackert skrivbord med alla attiraljer, en stol, en soffgrupp, en större garderob. ”Sov gott så ses vi imorgon” säger Lucas och går.