Tavernan Pärlan

Mike gned sin bakdel, att sitta en hel dag på kärran gjorde att det kändes. Hans far, Thomas, smålog såg Mike men fadern sa inget vilket alltid var något. De hade begett sig från Hearttown för en dag sedan och var framme vid en taverna. Fadern gick in på tavernan Pärlan och kom ut efter en stund, under tiden hade känseln i Mikes bakdel alltmera kommer tillbaka. ”Vi kan köra in vagnen med varorna i stallet, så får vi spänna av hästen, rykta den och ställa den i en spilta med foder. Sen går vi in och tar för oss av en mustig köttgryta.” Mike sken upp och gjorde som hans far sagt. De var klara när solens sista strålar långsamt försvann. Inne på tavernan så hade man en brasa och ovanför denna stod en gryta och det luktade behagligt i hela tavernan. Mike och hans far satte sig vid ett bord och värden kom och ställde fram två stora tallrikar med rykande gryta, bröd och mjöd i stora bägare. Båda bad sin bordsbön och började sedan med god aptit äta av grytan. Efter satt de bara stilla och njöt av lugnet och knastret från brasan som nu långsamt höll på att slockna. Thomas gick ut för att lätta på trycket och Mike satt ensam kvar och började studera gästerna. Det verkade mest vara sådana som han själv, resande, vandrare men det fanns några ortsbor som höll sig för sig själva men hördes desto mera, i synnerhet efter ett antal bägare med mjöd. Hans far kom tillbaka och gick till värden för att beställa ytterligare dricka verkade som. Långt bak på tavernan såg Mike plötsligt en kvinna, hon hade nog suttit där hela tiden men ändå hade Mike inte sett henne förrän nu. Hon var lite, hade svart stripigt hår, hennes kläder var svarta och hon var insvept i en stor svart mantel med huva som hon hade över huvudet. Hennes ögon var sotade och vaksamma. Hon såg på honom och han kunde inte slita sin blick från henne, han fick lust att gå mot henne vilket han också gjorde. Hans far gick till deras bord och såg vart han son var på väg och log och tänker att pojken får väl pröva lyckan. Han satte sig mitt emot henne, ögonen var mörka och hennes kläder hade inslag av purpur insåg han, något som han inte hade sett en bit bort. ”hej” sa han försiktigt när han satt sig, hon sa inget utan bara log lite. Han blev plötsligt väldigt osäker på varför han hade gått bort mot henne, hon var nog lite äldre än honom gissade han. ”ehh” var allt han fick fram, hon satt tyst och väntade. ”ehh” sa han igen och kände hur pinsamt det började bli. Hon satt lugnt kvar, tog fram ett litet glas och en flaska och ställde framför sig på bordet. ”ehh” sa han en tredje gång till sin egen förfäran. ”Är det allt du har att säga? Inte många ord om man vill uppvakta en dam” sa hon med len röst. Han började svettas och bestämde sig för att säga något och fick fram ”ehh” igen. Hon skrattade till och tog bort korken från flaskan och hällde upp en klar, lite oljig vätska i glaset. Hon ställde glaset mot honom, ”drick, det kanske kan hjälpa dig att tala?”. Han såg på glaset och svepte ned innehållet, först kände han inget, sen kom en brännande känsla som spred sig från munnen och ända ned i magen. ”huuuuuu” var det enda han fick fram. Det kom fram tårar i hans ögon, men han tog djupa andetag och återfick efter en stund, fokus. Hon såg på honom, ”tack” sa han. ”Åhh, du kan tala”. Hon tittade på flaskan, det var en etikett med en drake som sprutade eld. ”Draktunga kallas drycken” sa hon. Han tittade på henne ”du är inte från byn eller hur?”. Hon såg på honom och sedan brast hon ut i ett glittrande flitter och log och skakade på huvudet ”nej” sa hon ”vad avslöjade mig?”. Mike tog sig för bröstet och ville att det sista av den brännande känslan i strupen skulle försvinna. ”ehh” sa han igen och harklade sig ”en känsla jag hade bara, inte så vanligt här att kvinnor har byxor och svarta kläder”. Sen såg han förskräckt ut ”så vida de inte är en änka” och tittade på henne. Hon skakade lätt på huvudet men fick en liten sorgsen blick i ögonen såg han. ”Så varför är ni här” sa han, nästan lite vädjande. ”Vägarna förbi, blev nyfiken på om legenden om Anna Pearl är sann.” Mike tittade på henne med frågande blick ”Anna Pearl?”. ”mmm” sa hon och hällde upp Drakens tunga i glaset, svepte det och gjorde inte en enda min, noterade han. ”Har du inte hört om henne?” sa hon och studerade honom på ett sätt som gjorde honom lite obehaglig till mods. Han skakade på huvudet. ”Vågar du höra?” sa hon på ett lite utmanande sätt. Han nickade och svalde tydligt. ”Anna Pearl var dotter till en skogshuggare och gift med en stenhuggare. Hennes skönhet var omtalad men än mer hon omtalad för att kunna bota de sjuka och lindra även svåra krämpor.” Mike satt som förtrollad och stirrade på kvinnan. ”Men de som har kunskaper som gränsar till det som vissa anser vara det förbjudna de väcker ibland ont blod hos män och kvinnor med illvilja i sinnet. Ingen vet varför men det började sprida sig ett rykte om Anna i byn, rykte sa att hon var en häxa, att hon hade sålt sin själ till mörka makter för sin kunskap. Vissa hävdade att hon offrade oskyldiga, även barn, för att få sin mörka kunskap. En natt när hennes make var iväg kom byborna till hennes hus, de släpade ut henne och slog ihjäl henne på byns torg men när hon drog sin sista suck lyste månens strålar på henne och väckte byborna som de hade varit förtrollade. De insåg plötsligt vad de hade gjort. Skamset försökte de dölja sitt brott genom att slänga ned henne i en grop och täcka över denna så att ingen skulle ana något. Någon dag senare kom så hennes make tillbaka från sin resa. Hur han än letade fann han inte spår efter sin älskade Anna Pearl. Man sa till honom att hon hade dränkt sig i sjön hör jämte tavernan. Hennes make högg en stenkista och grävde ett gravkummel som han förslöt med en stendörr. Kistan var tom och det var stenhuggarens själ också och efter han hade förseglat graven gick han till sjön och dränkte sig i ett sista försök att åter få möta sin älskade hustru.” Hon tystnade och såg på Mike som satt som trollbunden, han hörde inte hur byborna en efter en började gå hemåt och såg inte hur hans far var inne på sin fjärde bägare med mjöd. ”Byborna fann hans livlösa kropp men skamen över vad de gjort gjorde att man la honom i den ksita han hade huggit för sin älskade hustru, Anna Pearl. Sedan den dagen så sägs det att Anna Pearls spöke vid fullmåne stiger upp från platsen där hon skändligt ligger och går till sitt gravkummel för att en sista gång åter få vila med sin make.” Hon tystnade igen och såg på Mike ”men det kanske inte är sant, vad vet jag?” Hon tittade ut över salen och sa ”din far behöver nog hjälp med att komma till sin säng verkar det som.” Mike vände sig om och tittade på sin far som satt vid bordet och sov med huvudet mot bordet. Han suckade ”ja, det verkar så”. Han reste sig och innan han vände sig om sa han ”hur vet du detta? Eller har du bara hittat på det?” Hon ryckte på axlarna. Han gick mot sin far och fick släpa honom bort till deras sovplats.