Läste ur en bok som spelarna fann under spelet igår (2023-04-22) så här kommer texten, något redigerat.
Ur boken ”Berättelser och legender från Skogsfolket”.
Rinchen
I södra delen av nuvarande landet Thoinia fanns för 250 år sedan ett rike som hette Talziska riket. Huvudstad var staden Talzen. Där levde skogsfolk, människor och rävmän tillsammans men skogsfolket styrde riket. För 150 år sedan tog en magiker vid namn Rinchen tronen i Talzen och utropade sig till kung. Han lät skapa en krona av guld och längst fram placerade han en hjärtformad svart diamant. Vissa säger att han var galen redan när han tog tronen, andra sa att tronen gjorde honom galen. Hans styra var oberäkneligt, hårt och blodigt mot främst människorna men även rävmän och skogsfolk drabbades. Efter fem års galenskaper försökte en grupp ledda av människor och rävmän döda honom i ett attentat. Attentatet eller kuppen om man så vill misslyckades och Rinchen blev ännu mer galen och än blodigare. Han beordrade sina trognaste undersåtar, Bladen, att alla människor och rävmän skulle samlas ihop, de flesta rävmän hann undan ty skogarna är än mera deras hem och ingen kan gömma sig i en skog så som en rävman. Men många människorna samlades in och under tre långa nätter och dagar mördades människorna i ett hav av dolkar. Det pågick tills det inte längre fanns några människor kvar att mörda och Rinchen vände sig norrut mot Thoinia. Men där var man beredd och gick till motangrepp och skogsfolket förlorade och Talziska riket föll, folket flydde, Rinchen blev bränd på bål. Det sägs att Rinchens uttalade en stark magi som gjorde att hans själ sögs in i den svarta diamanten på hans krona och den dag då en från skogsfolken bär diamanten kommer Rinchen återfödas i dess kropp. Det sägs att en riddare vid namn Magnus tog diamanten långt västerut så att någon från skogensfolk aldrig skulle röra den igen.
Berättelsen om Nehc
En gång för länge, länge sedan var berget Tikala helt och ravinen Tika fanns inte. Inte heller fanns floden Tim eller bron Timerda. På berget Tikala fanns ett tempel och där levde en demonhäxa vid namn Nehc. Vid denna tidpunkt var människor jagade av andra raser som var större, starkare och mäktigare. De andra raserna krigade med varandra och oftast kom människorna i kläm i striderna. Värst var en demon vid namn Albusan, han ledde andra demoner och han var en mäktig magiker. Han älskade att plåga människorna och det sägs att han formade om människorna så de fick horn som Albusan själv hade, så skapades Skogsfolket sägs det. Men Nehc såg smärtan hos skogsfolket och människorna och att Albusans rike inte var till gott för någon, ty han plågade även sin frände och var så galen att han inte kunde skilja på vän och fiende. Albusans största styrka var hans magi så Nehc bestämde sig för att skapa ett par handskar som kunde ta bort all magi. Det sägs att hon samlade månens strålar och mörkrets dimma och spann dem på en magisk slända till en svart och vit tråd. Sen gick Nehc ut och dödade bergets orm, flådde den och tog dess skinn. Men sin magiska tråd och ormens skinn sydde hon en handske. När handsken var klar började hon att trolla under många dagar och många nätter. Efter 777 dagar kom hon ut ur sitt tempel och bar på handsken som hon kallade för Den mörka mästarens handske. Hon sa att hon åkallat guden av Sten och muskler och bett guden skänka en droppe blod för att ge handsken en del av sin gudomliga styrka. Hon kallade på Albusans fiender och sa att de gemensamt skulle gå emot Albusan. De frågade henne vilket pris som hon fick betala till guden av Sten och muskler. Nehc svarade att hennes förstfödda son skulle tjäna som väktaren av Överunder och Underöver. Nehc tycke det var ett lågt pris att betala eftersom hon inte önskade något barn och om hon skulle föda ett barn skulle hon se till att det blev en flicka. Därför så hon gick med på det på gudens pris. Så samlades Albusans fiender och gick emot honom. Efter många, långa och hårda strider besegrades Albusan av Nehc och hennes allierade men striden blev blodig och många stupade. Efter kriget föll de gamlas riken och försvann. Det blev början för människorna och skogsfolkets riken. Man hyllade Nehc men striden hade tagit hårt på henne och hon la sig i sitt tempel för att vila i över hundra år. Medan hon sov kom Albusans enda överlevande general, demonen Artal, för att döda henne. Då visade sig guden av Sten och muskler och sa att Artal inte fick döda eller skada henne med nävar, fötter, klor, horn eller verktyg. Detta förargade den hämndlystna Artal som hade svurit att hämnas. Så efter hundra dagar återvände han till Nehc. Där i templet en stormig natt våldförde Artal sig på den sovande Nehc och efteråt tog han Den mörka mästarens handske och försvann med den. Efter hundra års sömn vaknade Nehc av födselns smärtor och hon födde en son som hon döpte till Artinaxar. Hon mindes löftet till guden av Sten och muskler och dolde Artinaxar med magi så han verkade vara en från skogsfolket. Hon och sonen levde länge i templet men en dag kom guden av Sten och muskler till henne. Han tog med sig hennes son Artinaxar och försvann. Nehcs sorg visste inga gränser, hon skrek ut sin sorg så som enbart en mor som förlorat sin son kan skrika. Hennes skrik var så kraftfullt att det delade berget Tikala och hennes tempel föll ner i underjorden. Där under berget grät Nehc i sitt raserade tempel en aldrig sinande ström av tårar. Tårarna skapade floden Tim. Tim rinner nu rinner genom det delade berget och vidare ut i havet. Det sägs att Nehc fortfarande ligger på botten av Tim och gråter och ibland ekar hennes skrik mellan ravinens väggar. För att resa över ravinen Tika lät kungar bygga bron Timerda. Det sägs att man ibland hör hennes sorgeskrik eka mellan bergväggarna.