Agnes spände ögonen i honom, Balius försökte göra motstånd men till slut så vände han bort blicken. ”Ja” sa han ”jag var oförsiktig”. Agnes gjorde mera ett ljud som lät som ett ”hmmrf”. I ett försök att byta ämne så sa han ”så vad tänker dina släktingar om att jag är här”? Hon granskade honom och sa sen ”de vet att du enbart är här tillfälligt och de vet att jag kommer han minst båda ögonen på dig”. Hon gjorde en paus och sa sen ”hela tiden” och tittade åter på honom men en sträng genomträngande blick. Han harklade sig men valde att inte säga något. Det infann sig en närmast öronbedövande tystnad, till slut bröt Agnes tystnaden. ”I vilket syfte åkte du dit”? Han skruvade lite på sig ”mest för nyfikenhet”. Hon harklade sig och betraktade sin son som la till ”målet var Hajbukten”. Hon nickade men sa inget utan bara väntade. ”ehh” sa han ”jag ville kolla in staden som blev nedbrunnen av draken”. Hon log lite nedlåtande mot honom ”så varför åkte du inte direkt dit”? Han skruvade på sig ”det blev bara inte så” sa han men kände själv hur genomskinligt det lät. Hon väntade och tittade på honom men han sa inget och hon bytte ämne ”jag har meddelat din far om ditt äventyr. Han var så klart utom sig av oro”: Det sista sa hon med en lätt teatralisk ton. Han drog ihop munnen i en ogillande min ”knappast” var väste han fram. Hon log ”din far älskar dig” sa hon med sockerlen ton ”men han kanske har lite svårt att visa det” med en mera retsam ton. ”Du menar att han bryr sig men visar det genom att hålla sig undan”? Hon skrattade ”han är väldigt upptagen tror jag, och en allvarstyngd herre”. ”Så du gav uppdraget åt en grupp ny uppvaknade Serdan och Edlosi att rädda mig” sa han lite irriterat? Hon log ”de lyckades ju, eller hur”? Han bara muttrade och fyllde sitt vinglas. Hon såg på honom och tog hans hand ”så. Berätta nu för din moder varför du egentligen ville till Hajbukten”. Han tittade intensivt på glaset, smakade på vinet. ”bättre vin han jag fått” men försöket att komma bort från ämnet lyckades inte utan hans mor väntade tålmodigt. Han drog undan handen och suckade ”av en slump fick jag reda på att ett tempel fanns på ön Mimola.” Hon log ”ön där Hajbukten ligger”? Han nickade ”ja, precis”. Hon tittade på honom ”fortsätt gärna”. Han suckade och skruvade lite på sig i stolen ”och templet var ägnat åt Noizik och det sas att det fanns en port till, ehhh, någon intressant plats.” Agnes lutade sig lite tillbaka och funderade, som hon sökte i sitt minne. Det var tyst en längre stund, Agnes satt i djupa tankar. ”Av en slump” sa hon efter en stund ”inget sker av en slump”. Balius ryckte på axlarna ”jo, det kändes så. Vi var på besök i Praina och råkade se ett föremål på en marknad, en staty av en Garuda, ena vingen saknades och konturerna var nästan helt borta men trots det, en Garuda. Jag frågade ägaren vart statyn kom ifrån och fick svaret att hon köpte den av en kattaet från Mimola.” Han tystnade ”sen gjorde jag lite efterforskningar, Garuda är inte så vanliga på Ballink och har de funnits där så var det mycket länge sedan men i de fåtal skrifter som jag fann så var det en rad om att ”örnkvinnan från Bostava blev eldens gudinna vid Albusende”. Hon nickade ”och hon som sålde statyn till dig, hur såg hon ut”? Han rynkade på pannan, funderade ”som jag minns henne hade hon långt mörkbrunt hår med nötbruna ögon, bar en guld, blå och röd klänning med broderade rosor i guld”. Hon log och viskade ”jag gissar att det fanns en vit krona någonstans på hennes kläder”? Han ryggade tillbaka ”ja, nu när du nämnder det”. Hon reste sig och gick fram till sitt fönster men var tyst och fundersam. ”Vad betyder det”? ”Svårt att säga med säkerhet men som du säkert vet så ägde Noizik en dolk som kallades ”Dolken av ingenting”, så den som gav dig statyn ville nog att du skulle finna den. Frågan är bara varför hon inte gick dit själv”? Han reste sig ”vem vet? Men jag tackar för dina stärkande drycker och kloka tankar men det är dags för mig att gå vidare. Alla mina soldater är döda så jag måste börja om känns det som.” Hon såg på honom ”och vart ska du resa”? ”Jag skulle vara tacksam om du kan ta mig till Cruabia på Ballink, om du känner till landet”? Hon la huvudet på sned, öppnade en silverportal ”kliv in så ska jag föra dig till dess huvudstad Nuska”. Han såg nöjd ut, tog sina tillhörigheter och klev in.