Omar bel Asin tittade på kvinnan som kom i hans butik. Omar var en erfaren köpman och han berömde sig själv med att kunna bedöma alla sina kunder. Denna kvinna fick han inte riktigt in i sin värld. Hennes hår, kropp och ögon var typiskt Arioldiska. Hans spontana reaktion när hon kom in var att slänga ut henne men något hade stoppat honom. Hennes sätta att röra sig, hennes kläder, hennes lukt. Hade Omar inte vetat bättre hade han tänkt att hon var en Grenivisk adelsdam. Han log och reste sig med viss möda och gick mot den unga damen. Hon tittade på en vacker röd matta från staden Ersob i östra Hadjiz. ”Utmärkt kvalitet” ljög han, hon vände sig om och tittade på honom. Hon log och sa med viss accent ”ja, jag ser det”. Han funderade på var hon kom ifrån och sa ”den finns i flera färger.” Han snurrade sin mustasch ”och får jag tillägga att det säkert hade prytt en så vacker kvinnas hem”. Hon log lite ansträngt ”vad vill du ha för den?”. Han tvekade en stund men sa sen 100 dramier men då gör jag nästan ingen vinst alls.” Hon såg chockad ut och la ned mattan och sa ”då ber jag om ursäkt”. Och flydde ut ur matthandlarens affär innan han hann reagera. Omar muttrade men satte sig på sin kudde igen och väntade. Efter en stund kom kvinnan tillbaka, denna gång med sin pojkvän eller man. Han var däremot en typisk arioldisk man de pratade dock Greniviska, kvinnan helt flytande, mannen med viss svårighet. Omar kunde språket utan problem då han gjort flera resor till Alcent, bland annat. Kvinnan sa ”han säger att det är hög kvalitet men det känns ganska billig, titta på fransarna.” Den unga mannen log och sa ”Jasmin min lilla snöblomma, det är en köpman från Hadjiz. Han sätter sin ära på att lura sina kunder och ta så mycket pengar som möjligt från de som är galna nog att handla något.” Han såg lite nedslagen ut varpå mannen tog henne ömt under hakan och tittade henne djupt i ögonen och sa ”har du inte lärt dig något under din tid här?”. Hon suckade och Omar hade rest sig och var nu framme vid paret. På sin egen Greniviska sa han ”jag sa nog fel pris till er” Hon stirrade på honom som hon sett ett spöke, mannen blev uppenbart rädd, Omar fortsatte lugnt ”jag förblindades av er skönhet, rätt pris är förstås 50 dramier”. Han log men kvinnan och henens pojkvän var tydligt inte avslappnade. Pojken hämtade sig snabbt och sa ”förlåt men gode man men vi tycks ha förlagt våra pengar hemma.” Båda backade ut medan Omar lugnt sa ”ingen fara mattan finns säkert här tills ni är tillbaka.” Det unga paret skyndade sig ut och hastade iväg. Omar vinkade till en gatpojke och gav honom en halv dramier och sa ”följ efter och kolla vart de bor, sen kommer du tillbaka och så får du en halv till. Pojken tog myntet och sprang efter. Omar tillkallade sen en annan gatpojke och sa ”be herr Lorban komma, säg att jag har intressanta nyheter om han är intresserad”. Pojken sprang iväg och efter en stund kom en lång, smal ganska mörk herre in. Han och Omar satte sig och de fick varmt te. Lorban tittade på Omar och sa ”Omar min vän, vad har du?” Omar log, en Grenivisk adelsdam med en ung man från Ariolde. Lorban skrattade rått och sedan skålade de i te.