Tankar i biblioteket

Det stora biblioteket i slottet i Aisela var omtalat, ganska få hade egentligen tillgång till det. Ännu färre hade varit där under flera århundraden men Julian var en av dem. Han hade så klart sitt eget, privata, där fanns så klart flera intressanta volymer. Faktum var att de flesta av Julians så kallade böcker snarare var rullar skriva för mycket länge sedan. Men nu satt han här i det mera officiella biblioteket och funderade. Det var sent på natten, de flesta hade för länge sedan lagt sig, drömde om vad än de nu valde att drömma om. På bordet låg enbart några böcker, han visste egentligen vad han hade letat efter men ville ändå få det bekräftat. Ljusen på hans bord fladdrade, han kände hennes blick redan vid dörren. Hans placering gjorde att ryggen var fri, en gammal invand vana. Så när hon kom genom rummet såg han vem det var trots att han redan visste det. Hon gick bort till hans bord, det var för sent för låtsasleken ”åh är du här?” förstod han. Hon satte sig, hennes kläder var enkla, funktionella, håret var tillrättalagt men inte perfekt så han tolkade det att hon hade varit ute och ”tittat” på något. Han log mot henne och sa ”god afton, eller ska jag säga natt, älskade syster Corral?” Hon log tillbaka och tittade på stolen framför honom, han visade med handen att hon kunde sitta ned vilket hon gjorde. De såg på varandra, leende men ändå uttryckslösa, sedan sa hon ”djupa tankar?”. Han rörde inte en min och sa ”kanske inte djupa men tankar, ja”. ”Handlar det om bröllopet?” sa hon med en knappt aningsbar retsam ton, i rösten. Det passerade utan respons och han svarade istället ”ja” med en paus ”så klart”. ”Funderar du vilken av gästerna som tipsade?” sa hon och dolde att hon irriterade sig att hon inte fick en reaktion, trots att hon redan när hon ställde frågan visste att hon inte skulle få någon. Han satt tyst, tankarna var där men ändå långt borta. Efter en stund sa han ”vart har du varit? Spionerat på din dotter?” Hon rörde inte en min och såg på honom och sa sen ”om jag berättar vad jag har varit berättar du vad du tänker om mordet?” Han nickade, hon funderade, övervägde och sa sen. ”Silverportaler” och såg på honom, han nickade och inbjöd till fortsättningen. ”Precis som du så känner jag när en sådan öppnas, och du, liksom jag, känner den magiska energin för att ungefär veta vem som är ansvarig för den, eller hur?” Han log lite, inte för det betydde något, och sa ”så klart”. Åter fick hon en retsam blick ”så ikväll kände jag en energi från en sådan portal som jag inte känt på länge. Det störde mig och jag valde att undersöka, spåra.” ”Du gör mig nyfiken” sa han och verkade mena det, såg hon till sin stora förskräckelse. Hon samlade sig snabbt ”så jag kollade de vanliga ställena och såg hur min dotters väninna gick till ett av ställena.” Hon studerade hans reaktion men det kom ingen så hon fortsatte och sa ”där hade hon ett möte med en mörderska”. ”Åhh” var allt han sa och verkade försjunka i tanken igen. ”Din tur” sa hon efter en liten stund. Han såg upp och sa sen ”det är knappast någon gäst” sa han och fortsatte ”förutom att det skulle kunna vara din dotter som bjöd in henne.” Det blixtrade till i Corrals ögon vilket gjorde Julian nöjd även om han inte visade det för henne. ”Men” fortsatte han ”det föll på sin egen logik, hon kan knappast ha vetat att en enhörning skulle komma.” Corral lyssnade och Julian fortsatte ”så vida hon inte berättade om sina syner för mörderskan, men det faller mig vara osannolikt.” Han såg på henne ”så jag har kommit fram till att det inte var en gäst. Det var planerat, hon hade tagit kontakt med teatersällskapet för nästan en vecka sedan. Den ordinarie blev sjuk och hon dök upp som en ersättare.” Corral skrattade till ”en klassiker”. Julian tillät sig le och menade det ”ja, eller hur? Men det får mig att dra slutsatser. Det var enbart kort innan bröllopet som ens jag visste att vår speciella gäst skulle komma.” Corral såg på honom och sa ”så vi tänker någon som inte gillar enhörningar och som är bra på att skåda in i framtiden”. Han nickade och fortsatte ”sen visade hon ett stort intresse för en av gästerna.” Hon såg på Julian och sa sedan ”så din slutsats är att enhörningen vill åt…?” hon tystnade. Han nickade och sa ”jag vill minnas att du fick anstränga dig ganska mycket för att gömma en sådan för dem för länge sedan?” Hon nickade, han såg på henne ”säg att du har den kvar, älskade syster:” Hon reste sig och sa ”tack för utbytandet av trevligheter.” ”Nöjet är helt på min sida” svarade Julian. Corral stegade bort mot dörren, Julian satt kvar en stund men sökte sedan en säker plats för att sova på.