Silia suckade och sa igen ”jag vet inte vart hon är” till kvinnan på andra sidan bordet. Kvinnan hade långt svart hår och ett lite smalt, spetsigt ansikte med smala lite sneda ögon. Kvinnans ögon var rödbruna och på vänster sida av ansiktet hade hon en snirklig tatuering som var svagt röd. Silia kunde svära på att tatueringen verkade röra sig ibland men ändå så var den oförändrade när hon tittade noga. I håret hade kvinnan små lila blommor blandat med några förre röda lite större blommor. Kvinnans klänning var svart med röda broderade snirkliga mönster. Urringningen var stor och strax under halsen hade hon ytterligare en stor röd tatuering. På höger hand bar hon en stor ring med en uppsättning av röda glittrande ädelstenar. Kvinnan hade presenterat sig som Ataza och sa sig vara den biologiska modern till Leslie Arter. Hon hade berättat att hon rest mycket långt för att få träffa sin dotter och det var uppenbart att hon inte uppskattade att bli besviken. Ataza harklade sig lätt ”så om jag förstår er rätt” hon gjorde en konstpaus och flyttade en liten skål med te på bordet ”så har ni ingen aning om var min dotter befunnit sig de senaste 5 åren?”. De sista orden sa med visst eftertryck. Silia nickade ”jag förstår att det kan verka konstigt för er men jag har gjort alla efterforskningar jag kan.” Hon tittade på kvinnan, Silia funderade om hon skulle våga utmana Ataza. Silia hade lust att fråga hur hon kunde bevisa att hon var Leslie Arters biologiska moder och hur det kom sig att hon dyker upp just nu? Innan hon hann gå från tanke till ord öppnades den bakre dörren i rummet och en tjänare kom in ”ursäkta fru Silia men vi har fått ytterligare en gäst som liksom den nuvarande frågar efter baronessan Leslie Arter och hennes väninna Lyria Conejero.” Silia tittade på Ataza ”en bekant till er?”. Ataza log och rest sig och förflyttade sig till en vägg, SIlia noterade att där fanns en lönndörr men hur Ataza kunde ha upptäckt den förstod hon inte. Silia tittade på tjänaren och sa ”vad heter vår gäst?”. Tjänaren skruvade på sig och SIlia förstod att den stackars tjänaren verkligen ansträngde sitt huvud för att minnas något som tjänaren uppenbarligen inte kom ihåg. ”Det gör inte visa gästen in men se till att den är obeväpnad.” Tjänaren bugade och såg mycket lättat ut och lämnade rummet. Ataza stod kvar vid väggen men såg helt obesvärad ut. Silia såg på henne ”var stolen obekväm” sa hon med en ton av retsamhet. Atazas ögon smalnade och sa ”jag var orolig att stolsitsens låga kvalitet skulle skada min klänning”. Silia nickade och sedan öppnades dörren igen, in kom en lite flicka. Hon hade liksom Ataza ett smalt litet ansikte med små smala ögon. Hennes hår var svart och långt. Hon bar en vit luftig klänning som hade ett lila rysch som gick från halsen och ned mot midjan där det slutade med en rosett. Flickade tittade på Ataza, som Silia noterade verkade slappna av något, och gick mot bordet. Silia reste sig och gick för att möta flicka som neg artigt och korrekt men utan att för en sekund vara undergiven. ”Mitt namn är Anee och jag hoppas inte min ankomst påverkar era planer?”. Silia log och sa ” inte alls, mitt namn är Silia och jag är ställföreträdande för godset Månflodens herrgård och baronessan Leslie Arters protektor.” Hon vände sig mot Ataza ”och detta är Ataza som också kommit för att söka efter baronessan Leslie Arter.” Anee log och tittade på Ataza och för en stund var det nästan olidligt tyst i rummet. Anee sa ”Ataza och jag är ytligt bekanta med varandra och vår intressen krockar inte just nu” och tystnade ”inte från min sida i alla fall” och såg menande på Ataza som lämnade väggen och gick mot dem. Ataza sa ”nej, våra intressen verkar inte vara på kollisionskurs just nu. Men säga mig Anee hur kommer det sig att du har intresse av baronessan Leslie Arter?” Anee såg på henne som en lärare ser på ett barn som inte riktigt förstår ”det är väl helt uppenbart att jag inte har något intresse av baronessan Leslie Arter mer än att jag söker information om en av baronessans väninna, Lyria Conejero. Därför har jag begett mig hit för att fråga om” hon sökte efter ett ord ”baronessans protektor visste vart jag kan finna henne.” Atazas ögon smalnade något ”och varför har du Anee intresse av en sådan obetydlig varelse? Och varför skulle en baronessa vilja beblanda sig med en lågt stående släkt till en dekapiterad drottning?” Det sista var sagt med en föraktfull ton. Anee verkade dock inte reagera på detta utan vände sig istället mot Silia och sa ”såg det är mitt syfte med att besöka er, att få veta om ni hört något av Lyria eller någon annan från det sällskap som färdades med henne.” Silia tittade på de två kvinnorna och sa ”jag tror att lite te och en kaka hade varit lämpligt innan jag svarar på era frågor. Men jag måste förbereda er på att jag tyvärr inte vet mer än det jag redan har sagt till Ataza.” Båda nickade, Silia ringde i en klocka och bad tjänstefolket ställa iordning lite te och kakor i salongen. Sedan visade hon vägen till salongen där de satte sig. Silia noterade att de båda gästerna satte sig med ryggen mot en vägg. Efter en stund kom te och kakor och efter att tjänstefolket hade gått tog Silia till orda. ”Som jag sa till Ataza är informationen mycket knapphändig. Allt vi vet är att för nästan fem år sedan anlände baronessan Leslie Arter och hennes sällskap där bland annat Lyria Conejero fanns till staden Terz i grevskapet Alcert. Efter det har man färdats söderut. Vi vet att sällskapet kom till byn Mirall och att de åkte vidare Castel Mirall men sedan vet vi inte mera. Baronessan Leslie Arters följe säger att baronessan samt sju personer till gick till ett rum. När man bröt upp dörren flera timmar senare valde den deltagare som var den ende man sett efter det valde att lämna rummet genom ett fönster. Personens namn är en viss Cazrene och det är troligen en aet.” Hon gjorde en paus och såg på de både men ingen sa något, Silia fortsatte. ”Trots omfattande sökningar så har vi inte lyckats få tag i Cazrene. Vi är ganska säkra på att hon han anslutit sig till en lokal aetstam som nu för ett lågintensivt krig mot grevskapet. Det är allt jag vet, jag vet inte om hon lever eller är död. Allt som de lämnade kvar i rummet är i min ägo men jag har inte hittat något som avslöjar vart de är.” Hon tystnade, Anee drack lite te men sa inte. Ataza tog en liten kaka och bet av en kant på den. Ataza var den som först sa något ”den där Castel Mirall, har du en beskrivning av platsen?” Silia log och reste sig och gick för att hämta en bok. Hon kom tillbaka med boken På resa i Alcert och slog upp sidan med en bild av slottet. Både Anee och Ataza såg nöjda ut. Silia tittade på dem och sa ”så vad tror ni har hänt?”. Ataza reste sig och sa ”tack för er gästvänlighet, fru Silia, du har varit till stor hjälp.” Sedan gick hon och lämnade rummet. Anee satt kvar och drack te. Atazas lämnade av rummet hade tagit Silia med överraskning och hon hade inte hunnit säga något. Anee sa ”sa Ataza något om varför hon hade ett intresse av baronessan?”. Silia tittade på Anee och sa ”varför skulle jag säga något om det till dig?”. Anee log och förklarade varför och sedan berättade Silia allt.