Spelledaren säger: Säger er kanske inte så mycket just nu, men kanske mera sen?
Mannen stod framför statyn, mannen hade grått hår och grått skägg. Hans rustning var svart och över höger öga fanns ett stort tydligt ärr som ett rivsår, som ett minne. Mannen visste vad statyn föreställde, en ras som knappt längre fanns. Vissa hade tänkt att statyn föreställde en grip men det var fel. Gripar hade inget ansikte som en människa och de hade inte en hel kropp som ett lejon. En officer i hans följe kom fram ”vad önskar ni, min herre?” frågade han mannen. Men mannen svarade inte utan tittade upp, långt där ovanför statyn anade man himlen i den smala ravinen. ”Det är kanske inte så konstigt att drakdjävlarna inte hittat eller sett statyn” sa han. ”Vet min herre vad det är?” frågade officeren. ”Det är en sfinx och den” han la handen på statyn ”är mycket gammal”. Han funderade men fick inga svar. Försiktigt gick han runt statyn och vid sidan hittade han mycket gamla tecken, sådana som han aldrig sett tidigare. Han aktiverade en kraft som lät honom läsa det okända språket. ”Vad står det min herre?” frågade officeraren nyfiket ”är det bra eller dåliga nyheter?”. Mannen rynkade på pannan, funderade och sa ”varken bara eller dåligt”. Han var tyst men kände otåligheten hos officeraren, han vände sig om. Han tittade på officeraren och den lilla grupp han ledde. Det var en blandad samling av män och några kvinnor, alla kämpade till döden mot de förhatliga drakarna som hade dödat och bränd upp det som de hade kärt. Det enda de hade kvar i sina eländiga liv var just deras eget liv. ”Vi stannar här för natten och fortsätter imorgon” gruppen pustade ut och gick för att förbereda nattlägret. Mannen vände sig mot mannen och sa ”det står: Hus Nuzadiaz fångade hans själ men en dag ska åter Narrstro befrias”. Officeraren såg frågande ut och sa ”min herre, vad betyder det?”. Mannen log, det betyder att jag måste snart ge mig av.” Officeraren såg lite räddhågad ut, mannen såg det och log och sa ”men oroa dig inte, jag kommer återvända med ett vapen som är en sann drakdödare.” Mannen skrattade men officeraren såg nedslagen ut. Mannen tittade på honom ”ni önskar följa med?” sa han. Officeraren nickade. ”Ni kommer kanske inte återvända” sa mannen. Officerare tittade på honom och sa ”min herre, vi har inget att återvända till”. Mannen log igen och sa ”meddela soldaterna att vi ger oss av i gryningen, de får njuta av sin sista natt på Ekard på mycket länge”. Officeraren gick iväg och mannen smidde redan planer. Han skulle bli en sann drakdödaren.