Carzene funderade över sin situation. Hon hade valt att följa den lite udda men trevliga Wiktor. Wiktor var besatt av kroppar utan att veta varför. Han var mycket vetgirig tänker hon, han ville veta allt men det var som han inte visste varför han ville veta. Han hade botat henne och troligen räddat henne och för det var hon honom mycket tacksam. Hon hade under någon månad fått se och uppleva sådant som hon inte ens trodde var sant. Stora skepp, stora städer, märkliga byggnader, stora städer men mest märkliga värderingar och beteenden. Runt Wiktor fanns andra, alla var liksom han lite speciella hade hon under resans gång konstaterat. Där fanns en liten kvinna vid namn Leslie som tydligen var väldigt rik vilket gjorde att många behandlade henne på ett annat sätt. Carzena funderade över detta, varför var det så. I hennes by så bedömdes man efter vad man kunde tillföra till byn så det gynnade byn för då gynnades alla. Man hade så klart sina egna ägodelar men det mesta delades. Därför blev det lite märkligt när Leslie ägde en massa saker som var hennes, hon kunde inte använda dem men andra som hade behov av sakerna fick inte använda dem. Det verkade också som Leslie var en slags hövding eftersom hennes ägodelar gjorde att andra verkade lyda henne. Detta gjorde Carzena mycket konfunderad. Sedan fanns en annan flicka eller kvinna i gruppen. Carzena funderade och bestämde sig för att det var en kvinna då hennes kropp verkade äldre. Kvinnan hette Rei, det som var annorlunda med henne var att hon ofta verkade frånvarande som hon satt och dagdrömde. Carzena fattade inte hur hon vågade det. Där hon kom från var man nästan alltid tvungen att vara ganska närvarande, det kunde straffa sig hårt att dagdrömma och inte vara redo för de faror som livet hade. Carzena konstaterade att Rei verkade ha många talanger men var rädd för att visa dem. Det var som hon gömde sig för något eller någon, Carzena undrade vem eller vilka? Sedan fanns det en flicka som Carzena förstod sig på, Daphne. En krigerska som hade respekt för det hon kunde, för hennes skicklighet och styrka. Daphne hade haft många friare i hennes by tänkte hon. Det enda som var så förvirrande var att Daphne verkade dels bära på en sorg av något slag, dels verkade hon titta på de andra flickorna i gruppen som män tittar på kvinnor. Det var förvirrande men förutom det var Daphne enkel. En annan i gruppen, Flory, var gravid så därför blev Carzena åter konfunderad när hennes make lämnade henne på borgen och hon valde sedan att åka iväg! Långt bort dessutom! För Carzena var det helt obegripligt. Sedan fanns en ung man, Deanor, som hon inte riktigt hade koll på. Han gick för sig själv och sa inte så mycket utan verkade mest grubbla och förstå världen kring honom. Den sista flickan i gruppen var Lyria. Carzena försökte förstå henne, det var som hon ville stå längst fram och hålla i allt men vågade inte och försökte stå bredvid men trasslade till det, mest för sig själv. Det var som hon ville bevisa något för sig själv, finna sig själv. Överlag verkade gruppen hon hamnat med som de var på väg någonstans men visste inte vart de ska, hur och varför. Det verkade dessutom som de ville olika saker utan kunna bestämma sig för något av det. Carzena var allmänt förvirrad tänkte hon.
Sedan händer det där utanför staden, Carzena förstod inte riktigt vad som hände men resultatet av kvinnan som bara dök upp i Leslies hus och följde med, det förstod hon. Hon ville fråga Wiktor, kanske Daphne varför de blev anfallna. Vad fanns i den blåa lådan? Det gjorde tydligen Rei rädd, Deanor också men inte lika mycket som Rei. Hon funderade om det var på grund av henne det som hände hade hänt? Hon visste inte, det var mycket som var oklart för henne.