Ertania skyndade sig genom korridorerna så fort som hon kunde utan att springa. Hon var kallad av den stora lyssnaren Azura, det var en stor ära även om hon darrade av skräck. Det fanns rykten om vad som kunde hända om man misshagade en lyssnare. Rykten som sa att man fick sina ben upplösta och hela kroppen blev gelé. Rykten som sa att en flicka inte hade noterat Azuras nya hårfärg och fick sina ögon ersatta med glaskulor som innehöll en evig brinnande grön flamma. Så det var en stor ära när en lyssnare kallade på en enskild medlem men det fanns risker och faror med att träffa dessa mytomspunna lyssnare. Ertania kom fram till den stora dörren som vaktades av hedersvakten och leddes av särskilt utvalda officerare från Pura Cogitations. En äldre man med uniform kom fram till henne och visade in henne i ett rum bredvid. Hon följde med hans anvisningar, där inne väntade fem kvinnor. Hon blev ombedd och ställa sig bakom en skärm, extremt noggrant klädda man av henne och undersökte både henne och kläderna efter eventuella föremål som skulle kunna vara ett hot mot lyssnaren. Efter den mest noggranna visitationen som hon genomgått fick hon åter ta på sina kläder och gå lämna det lilla rummet. Den äldre mannen väntade och såg på henne och sa ”är du Ertania av Artificium, verksam här i Nguen”? Ertania nickade och sa ”ja”. Mannen grymtade något och gjorde ett tecken. De stora dörrarna öppnades och hon fick gå in i salen. Rummet var inte alls som hon hade förväntat sig, hon hade tänkt att det skulle vara en stor lång sal med guld, silver och massor av överdåd. Det var i och för sig ett stort rum men ganska sparsamt möblerat och väggarna saknade helt tavlor utan vara bara slätt vita. Möblerna var också av det enklare slaget. Längst bort fanns en stor säng som doldes av draperi. Mitt i rummet fanns en stor röd matta med ett vackert mönster. På mattan satt en liten kvinna i en vit enkel klänning, hon hade långt blont lockigt hår, flickans kinder var rosiga och hon såg oskyldig ut. Flickan satt i en lotusställning med händerna vilande på knäna, det fanns ett lugn hos flickan. Runt mattan fanns ytterligare fem personer, fyra var även de inklädda enkla vita klänningar och sedan fanns en man med röda och blå uniform av en sort hon aldrig sett tidigare. Mannen bar ett lättböjt svärd vid sidan, han hade stort svart hår i en fläta som vilade på ryggen. Ertania närmade sig försiktigt matten, flickan tittade upp och sa ”kom och sätt dig hos mig”. Ertania blev överraskade men lydde och gick fram och satte sig framför henne. Flickan tittade mot henne med vackra bruna ögon och sa ”du är kallad och du har kommit” Ertania bugade så att pannan nådde mattan och sa ”mitt liv är ditt liv och jag har kommit för att lyssna på er visdom”. Flickan log och sa ”guden har talat till Azura med ett viktigt budskap och uppdrag.” Ertania nickade och sa ”jag är redo att notera alla ord som ni förmedlar från guden, lyssnare Azura.” En av flickorna vid sidan skrattade till men ingen verkade bli förargad över detta. Flickan som skrattade och fortsatte att skratta. Hon hade ett blont stort, yvigt och lockigt hår. Hon hade mörk hudfärg och hennes ögon var blå. ”Se” sa hon ”det är inget fara” sedan sprang hon bort mot sängen och på vägen dit hjulade hon plötsligt flera gånger. Borta vid sängen stannade hon och gjorde en pose och sa ”tada!” Ingen gjorde något och Ertania visste inte vad hon skulle tro. ”Ertania” sa den mörka flickan ”tycker du inte jag är duktig?” Ertania tittade på flickan på mattan som dock var koncentrerad på den mörka flickan, Ertania sa ”ehh, ja det var bra”. ”Bra?!” sa den mörka flickan ”bara ´bra´?” och lät mycket besviken. Hon började gå mot mattan, flickan som suttit mitt på mattan reste sig och gick vid sidan. Vakten såg helt oberörd ut. Den mörka flickan kom fram till mattan ”res dig” sa hon befallande till Ertania som genast men så värdigt som möjligt reste sig. ”Jag orkar inte förklara allt i detalj utan jag bara säger det som du ska förmedla till de som behöver höra det.” Ertania nickade men vågade inte säga något. Den mörka flicka väntade, vakten harklade sig och tittade menande på Ertania som fattade och sa ”mitt liv är ditt liv och jag har kommit för att lyssna på er visdom.” Den mörka flickan såg mycket nöjd ut och sa ”guden, den allsmäktiga och människornas enda sanna vän säger att på världen Leinad finns en styggelse. Det är en sorts kvinna som delvis har en orms kropp och som har ormar istället för hår. Styggelsen måste dö för att hindras släppa ut sin uråldriga ondska. Enligt guden finns styggelsen långt ner under ett vitt träd som planerades för att styggelsen inte skulle släppas fri.” Flickan tystnade, Ertania upprepade sedan ordagrant var den mörka flickan, Azura, hade sagt. Vakten visade med handen att hon kunde gå. När Ertania kom till dörren hörde hon Azura som sa ”det är min önskan att du följer med expeditionen och vid återkomst rapporterar allt tillbaka till mig.” Ertania vände sig om, neg djupt och lämnade sedan rummet. Utanför skyndade hon sig till sin överordnade och berättade var Azura förmedlade. Genast och effektivt satt man ihop en stor flottstyrka, samlade in information Leinad och det vita trädet. Ertania blev djupt involverad då hon ju hade fått uppgiften att återberätta allt för Azura. I underrättelse materialet inkom uppgifter om landet där trädet fanns, om drakarnas rörelser i draperiet vid världen samt griparnas rörelser i dysterheten. Det fanns även uppgifter att man misstänkte att en grupp unga Serdan och Edlosi befann sig i landet. Därför sattes det ihop en elitstyrka av Nocte medlemmar för att, som ett sidouppdrag, försöka tillintetgöra dessa hatiska motståndare. Ertania såg verkligen fram mot resan, det var en sådan ära!
I en annan del av universum fick Serdan Corral en kontakt med en släkting som hade ett särskilt uppdrag att bevaka Concillens rörelser. Uppgifterna var knapphändiga men det handlade om ett vitt träd på Leinad och ett större antal skepp skulle göra något där.