Skeppet
Cheng gick ned under däck som han beordrades, trots att han gjort det flera gånger tidigare tyckte han alltid lika illa om det. Cheng försökte räkna efter hur många gånger han hade matat ”besten” som besättningen kallade djuret i buren. Cheng tappade räkningen efter att de första gången kom till Maltzinska kungadömets nordvästra land. Sedan hade de följ kusten söderut, ibland hade de lagt till i hamnarna. Cheng såg på folket som bodde där och han tycker de var annorlunda, konstiga. Ändå konstaterade han var de lika, de fungerade på ungefär samma sätt även om deras språk var mycket märkligt. Tur, tänkte Cheng, att de hade en tolk med sig. Cheng konstaterade ändå att han hade tur, han var född med en deformerad vänster sida och hade en tydlig puckel på ryggen. Trots det hade han fått följa med skeppet Östersolen på den långa resan som kökspojke. Cheng kom fram till buren, gardinerna var fördragna. I början av resan var de inte det men två sjömän förlorades när båten krängde och de ramlade mot gallret i buren. Besten tog tillfället i akt och klöste sönder dem. Efter det satte man tunga draperier för buren. Cheng hörde trappan knakade och vände sig om, där bakom stod 1:e styrman och tittade och nickade menande. Trots att han inte sa något fanns det i luften ”ja, du måste ge besten mat”. Cheng drog bort draperiet, besten kastade sig mot gallret så som det alltid gjorde. Cheng såg besten i ögonen, pälsen var grön med bruna ränder, den hade tassar som en varg men klor som en tiger, huvudet var en blandning av en tiger och en hund, munnen var fylld med en mammas sylvassa tänder och på huvudet fanns det två stora horn med taggar. Besten var stor, nästan 3 meter lång och en och halv meter i mankhöjd. Golvet och takar bar spår var klorna. Trots den långa resan verkade besten inte ha tappat livsgnistan utan snarare tvärtom. Styrmannen gick fram och sa ”vet du varför det är du som får mata den?”. Cheng tittade försiktigt på honom och skakade på huvudet. Styrmannen tog upp en bit kött och satte den på svärdet och stack in den i buren. Besten rörde sig inte utan blicken var fortsatt fokuserad på Cheng. ”Därför” var allt styrmannen sa och gav Cheng svärdet. Cheng gick fram och skulle sticka in köttet i buren, knappt hade köttbiten kommit in när besten kastade sig mot den och slukade biten hel. ”Du är den enda som den tar mat från” sa styrmannen, ”ingen av oss andra har lyckats”. Han vände sig om och gick därifrån. Cheng gav de tre återstående bitarna som besten slukade men släppte aldrig blicken från honom. Cheng hoppades att det stämde att man snart var framme, än mer hoppades han att han inte var i närheten när eller om besten släpptes loss.
Kungens rådgivare
”Kom in” sa kung Uric och dörren öppnades. Det var sent på kvällen, ute hade solen gått ned för någon timme sedan. In kom två äldre herrar, den ene hade stora gamla lite säckiga kläder, det var Darmin. Darmin hade stort grått skägg och stora buskiga ögonbryn som fanns över två vaksamma ögon. Darmin var en sorts rådgivare, en dag hade han och hans kollega Hilxala bara dykt upp och klivit in på hovet. Den andre hade svarta, slimmade kläder, hans ansikte var smalt och fårat, hans namn var Soldar. Soldar var kungen allt i allo, Soldar var mannen kungen skickade för personliga och privata uppdrag. Båda gick fram till bordet och bugade lite artigt. Soldar hade en släpig, lite läspande röst ”jag är här för att rapportera” sa han och tittade sedan med en blandning av rädsla och förakt mot Darmin ”men rådgivare tyckte att han också ville höra”. Soldar slickade sig om munnen, Darmin nickade och sa ”ja, jag vet att ni följt en man och hans sällskap med visst intresse”. Darmin tog fram en pipa och fortsatte ”och jag tror att det hade varit till nytta att jag fick ta del av den informationen och hjälpa till att tolka den”. Kungen beaktade detta och sa ”min moder, den ärevördiga Iola Gravstone se en gång till mig ’en kung måste se alla som fiender’”. Kungen log och väntade på en respons men båda var helt lugna och kungen fortsatte ”så vill du Soldar ge mig information för att det gynnar mina intressen eller för att det kan störa mig? Vill du Darmin följa med för att du är involverad i det som Soldar ska säga och vill förminska eller dölja saker i den informationen?” Darmin skrockade ”vi har pratat om detta så många gånger ers höghet” Darmin tände pipan och en söt tobaksdoft spred sig ”när ska du se att jag vill dig och Grenivins bästa?”. Kungen tittade på Darmin men lät inte ansiktet avslöja något utan vände sig mot Soldar och sa ”rapportera”. Soldar nickade ”ers majestät önskade information om en man vid namn Louis och hans män och vad de gör och är?” Kungen nickade och Soldar fortsatte ”det kommer bud från Vorlam att han och hans män nyligen sågs vid Vorlam akademin, syftet av besöket i området är dock oklart.” Kungen nickade men förstod att Soldar inte var klar, han tittade på honom ”var det något annat?”. Soldar tvekade och tittade på den rökande Darmin. ”ehh” sa Soldar, tvekade men sa sen ”jag har gjort eftersökningar i arkiven så som ni önskade. Det finns rapporter ändå från 1523 om en man Louis som reser med ett sällskap av andra män och ehh” Soldar hade börjat svettas ymnigt ”och det ehh sägs att han hjälpte befolkningen mot orättvisor som drabbat dem, speciellt om det var kyrkan och adeln som stod för det orättfärdiga”. Darmin sög på sin pipa och se sen ”menar du att denna Louis snart är 200 år gammal?”. Darmin såg på kungen som om Soldar var galen. Kungen nickade ”det låter osannolikt, ni kan gå” båda nickade och lämnade rummet. Kungen tog fram ett litet låst skrin i sin byrå, där fanns en nyckel som han tog och gick fram till en vägg och letade upp ett väl dolt nyckelhål i mönstret på väggen. Han öppnade en väl dold lönndörr. Där fanns två hyllor med diverse dokument, han tog fram ett nästan 300 år gammalt dokument, en rapport om hur två äldre personer plötsligt dyker upp och grundar en magiorden långt bort i nuvarande Estermine. Författaren har ritat två skölemärken, en med en drake som är en symbol för något som kallas för Serdan, en med en grip som är symbol för Edlosi. Det fanns rykten, knappt viskningar om män och kvinnor som levde mycket länge, vissa sa att de var från en annan värld. Han stängde dörren och funderade. Soldar var enkel att förstå och styra, Darmin var lurigare, kunnig och vis men sa långt ifrån allt. Det enda som han var säker på var att Darmin och Hilxala inte gillade var Ariolde och tvärtom. Frågan som han som kung var vem som hade Darmins lojalitet, han var tveksam till svaret.