Amastina blundade och försökte få bort tankarna som kom till henne men hon visste att det inte gick Hon tittade på den senaste bilden av draken Froddraddos som stod nära en vithårig kvinna som hon visste hette Fiona. Hon undrade om eller när det skulle hända. Sen fick hon ett krampanfall och när hon vaknade så tecknade hon det hon sett under sina kramper. När det var klart grät hon och föll ned på knä. Utanför var det natt och månen lyste genom hennes fönster. Risa hade sagt att Brianna var iväg någonstans men att allt säkert var ok. Hon tittade på sin bild. Hon hade tecknat sin älskade kusin liggande på ett kalt trägolv, kroppen låg där spänd och ansiktet var förvridet av en tom galen blick. Runt om henne fanns en sorts spöken som stod stilla och stirrade på henne med tomma blickar men med ögon som grät. Det var så många spöken att de bildade stora fält men alla var individer, Amastina undrade vilka det var. Hon gömde bilden och somnade till slut. Dagen efter var allt som vanligt, hon mötte sina studiekamrater och gjorde det som de brukade göra. På kvällen satt hon åter på sitt rum men nu täckte molnen månens ljus och det verkade som det skulle börja regna. Hon hann lägga sig i sängen sedan kom kramperna och hon tappade kontrollen. När hon återfick medvetandet var det natt och det regnade. Hon tände ett ljus och satte sig och började teckna. Efter en stunds tecknande såg hon hur Fiona låg med bandage på en säng, det verkade ha varit mycket blod för vid sidan om sängen stod hinkar med blodiga trasor. Vid hennes sida satt en ung man, han hade blont hår och blåa ögon och varsamt tvättade han Fionas sår och la om dem. Det fanns en sorts kärlek i hans ögon, det som var konstigt var att rummet inte hade några fönster men en dörröppning utan dörr. Där ute fanns en skiftande röd himmel och utanför dörren fanns en svart grip som tittade hungrigt på mannen och Fiona. Det knackade på dörren och Amastina gömde snabbt bilden och sina pennor. Hon öppnade och där stod Risa. ”Är allt väl?” sa Risa och fortsatte ”jag såg att det lyste i ditt rum och blev orolig.” Amastina skakade på huvudet och sa ”nej, bara en dålig dröm.” Risa nickade ”ok, gå och sov nu då. God natt.” ”God natt” svarade Amastina och stängde dörren. Hon gick och gömde teckningen och somnade snabbt.