Rum 1: ”Vem tog du med dig!” Mildreds ord chockerade de flesta i rummet men ingen visade det så klart utåt utan satt lugnt kvar i sina stolar. Mildred har lång svart klänning med lila broderier hennes hår var kolsvart och ögonen mörka. Zora, som hade ett långt rött vågigt hår med blåa ögon och en djupblå klänning med guldbroderier, log och svarade ”ja, jag tog med min nyfikna, frågvisa och faktiskt ganska smarta kammarjungfru, Karin.” Den så vanligt lugna Mildred visade en sida som få i rummet hade sett på mycket länge, hon visade vad hon kände och tyckte vilket mer än något annat uttryckte allvaret i hela situationen. Julian, en man med blå kläder med inslag av silver, djupt blåa ögon och svart bakåtkammat hår, harkade sig och när han hade fått allas uppmärksamhet sa han ”det var genialiskt”. Zora behöll sitt lugn trots hennes chock, det fanns ingen ton av ironi eller illvilja i Julians ord, han hade faktiskt menat det han sa. Hon gav honom en kort nick och ett gillande leende. Mildred återfann lugnet och sa med samlad röst ”så du, drottning Zora. Drottning över Cianom och en ledare för Davids familj. Du väljer att åka till ett möte med Kejsarinnan av Avernu, Rienna, som är känd för att hantera sin stora yxa med kirurgisk precision. Du ska dessutom träffa din fader, David, och Riennas moder, Xara, tillsammans med Davids drake Ammos och Xaras grip Leucosia. Till detta helt unika möte får du ta med en person och då väljer du att ta med din kammarjungfru!” Det sista ordet fick Mildred att gå upp en ton men hon återfick snabbt sin vanliga giftigt lena ton ”och detta, min käre broder Julian, tycker du är genialiskt?”. Julian log, tittade på Zora och sa ”jag misstänker att du tänkte att ’vill de döda mig kan de göra det när som helst, inget kan hindra dem’.” Zora nickade och Julian fortsatte ”och jag kan tänka mig att du tänker att det bästa sättet att få klara svar är att någon som inte har någon egen vinning av svaret frågar de enkla raka frågorna?” Zora nickade igen och sa ”ja ungefär så är det”. Julian log och fortsatte med en blick som påminde om en räv som strax skulle hoppa in i hönsgården ”och dessutom är det betydligt enklare att tysta en kammarjungfru. Eller hur?” Zora valde att inte kommentera det sista.
Rum 2: Cellric, en man med vitt stripigt hår och mörkt bruna ögon och som bar svarta och röda kläder, skrattade rått. Rienna, en tillsynes ung flicka med långt brunt svallande hår och blåa ögon och vars klänning var en blandning av en rustning och en klänning och som hade silversdekorationer av bockskallar i silver, ansåg att han spelade lite väl över men till slut lugnade han ner sig och sa ”så du menar att till detta helt unika möte väljer drottningen av Cianom, Zora, att ta med sig sin kammarjungfru?” Rienna tittade på honom och sa ”jag kan bara berätta vilka personer som var med på mötet. Sen om du tycker det är så underhållande så får det stå för dig.” Cellric gav henne en isande blick som svar. ”Jag tycker det var ett klok och ett vist drag” rösten tillhörde en sällan skådad gäst i det stora tornet i Kalandri, hans hår var vitt och ansiktet askgrått och smalt och de gröna ögonen var stickande genomträngande, hans namn är Len-Rewtu. Han fortsatte när allas blickar vändes mot honom ”och tycker du det är underhållande, Cellric, är det en tydlig anledning till att vår syster Rienna sitter på bentronen och inte du.” Han sa det med lugn och saklig röst utan tillstymmelse till den galenskap som andra sa fanns och som gjorde att han inte kunde vistas med sina syskon en längre tid. Cellric hällde upp ett glas med rött vin. Chaxxor, en man med svart bakåtkammat hår med gråa inslag och med bisterblick. Hans gröna mantel kröntes av ett svart axelskydd som pryds av ett rykande lejon, noterade att vinet var från hans provins. När Cellric hade hällt klart sa han ”och var hölls detta speciella möte då?” Rienna tittade på honom och sa med lugn röst ”i den Svarta borgen i Fransalia.”
Rum 3: Zora anlände med Klara och draken via direkt teleportation som hanterades av hennes fader, David. Det var tydligt att stackars Klara hade svårt att hålla ihop sig, trots att Zora hade försökt förbereda henne på bästa sätt. De hamnade i en sorts tronsal. På var sida längs rummet fanns stora glasfönster, till höger om henne vette de ut mot ett hav som glittrade i nattens månljus, längst hennes vänstra sida såg man ut över ett typiskt bondelandskap som låg som ett lapptäcke över marken. Längst bort fanns en större trästol som troligen skulle föreställa en sorts tron. På ryggstödet fanns det inhugget en svart drottningkrona. På golvet framför tronen låg en ung kvinna, hennes svarta hår var rufsigt men det syntes inget blod. Bakom tronen hade en stor grip klämt in sig, vid ena sidan om stolen fanns en kvinna utstyrsel som var en blandning av en balklänning och en rustning, strax bakom henne fanns en ung man med vitt, ljusblått hår och lite ljus nästan blåaktig hus. Han bar ett svärd. På andra sidan fanns en gammal kvinna med skrovlig hud och knallrött spretigt hår. Kvinnan han en brun, svart klänning där det hängde diverse torkade blommor och döda smådjur. Zora visste att de fyra var gripen Leucosia, kejsarinnan av Avernu, Rienna, hennes livvakt Humberto och Riennas moder, Xara. Zora började tvivla om det var ett smart drag att ta med sin raka och nyfikna kammarjungfru Klara istället för exempelvis chefen för slottsvakten Ddymus. David trängde sig förbi sin vän, draken, och gick framåt, Ammos gjorde det lite mera bekvämt för sig i salen. Zora steg efter David och hon hörde att Klara följde med bakom. David ställde sig mitt i rummet och tittade på Xara, hans halvsyster, och sa ”några problem med flickan?” Xara tittade vresigt mot honom och sa ”ska du börja förhandlingen med att förolämpa mig?”.
Rum 1: ”Förhandling?” rösten tillhörde Lucas som för en gångs skulle inte hade på sig sin rustning utan valt en ljust blå och grå tunika som dock matchade hans gråblåa hår och gråa ögon. Zora nickade ”ja, det var så hon sa”. ”Åkte du dit för att förhandla?” sa en ung, blek flicka med mörkt stripigt hår och gråa ögon. Flickan var draperad i gråa bleka kläder och gav ett askigt intryck, hennes namn är Felicia. Zora rykte knappt märkbart på axlarna och sa ”jag gavs inte så mycket val, kommer David med sin drake och säger till mig att följa med. Då ställer man inte så många följdfrågor.” Felicia studerade Zora noga ”men exakt vad sa David till dig?”. Zora gav en trött blick som svar och sa ”vill ni höra vad som sa och hände eller ska vi avbryta mötet här och nu?”. ”Fortsätt du, min drottning” brummande en stor bjässe till man med ett stort brunt skägg och pannan låg i veck för hon koncentrerade sig, hans namn är Mikael.
Rum 2: ”Stop!” sa en man med svart bakåtkammat hår, lite fårat och ärrat ansikte, hans hade ett plåtharnesk och en röd mantel, hans namn är Shaw. ”Gick du dit för att förhandla?” frågade han irriterat. Rienna tittade på sin bror, eller halvbror om man nu ska vara petig noterade Rienna långt bak i huvudet, och sa ”nej, jag gick dit för att lyssna vad vår moder ville.” Det kom bara ett ”hprf” från Shaw som rättade till sin position i stolen. Chaxxor sa ”hur tog Xara hand om Lionda?” Rienna tittade på honom men valde att säga som det var ”jag vet faktiskt inte, Xara åkte först och när portalen till oss tre andra öppnades och vi klev igenom låg hon redan på golvet.” Chaxxor funderade och sa ”försäkrade Xara på något sätt att Lionda inte hörde det som sades?” Rienna nickade som svar ”ja, jag frågade och Xara svarade att hon inte kommer minnas något.” Chaxxor verkade nöjd med det svaret. ”Vad hände sedan?” frågan kom från en man med svart stripigt nästan fettigt hår, hans hud askgrå, ögonen med samma gråa ton som huden och naglar som är klippta spetsiga och svarta, hans namn är Pozzix.
Rum 3: ”Ska du verkligen märka ord, nu vid detta möte?” sa David till Xara. Hon svarade inte utan tog en av de döda mössen som hängde torkad vid hennes klänning och bet av huvudet. Det knastrade tydligt när medan hon tuggade. David suckade ljudligt och vände sig mot Rienna ”bjuder ni på te?”.
Rum 1: Felicia höjde på ögonbrynet och sa ”menar du att Rienna hade med sig te och koppar?”
Rum 2: Cellric låg dubbelvikt på golvet och skrattade och mellan skratten fick han fram ”du, du, du, du tog inte med dig din yxa men väl en tekanna och lite koppar?” Rienna som vanligen kunde hålla minen såg ytterst irriterad ut men svarade inte. ”Det är få förunnat att bli bjuden på och serverad te av kejsarinnan av Avernu” konstaterade Len-Rewtu torrt.
Rum 3: Zora funderade om någon någonsin hade varit i en mera konstig situation tidigare, här står hon med en tekopp från Avernu och dricker te som hon fått serverat av kejsarinnan Rienna. Samtidigt finns i ena änden av rummet en grip som klämt in sig och i andra en drake och vid ena väggen står troligen en av den mäktigaste magikern i hela det kända universum och tuggar i sig en torkad mus. Det hela fick en lätt absurd känsla över sig. Plötsligt och oväntat harkade sig Klara och sa ”ehh, ursäkta, är vi här för att dricka te?”. Det blev helt tyst i hela rummet, det enda som hördes var Lionda som snarkade lätt. Plötsligt skrattade Xara till och spottade ut musen och tog ett steg framåt, sedan kastade hon sig framåt med tre volter var hon framme vid den då ganska skräckslagna Klara. Xaras näsa rörde troligen vid Klaras näsa när Xara stirrade Klara i ögonen. Zora kände odören som Xara spred runt sig, hon fick nästan kväljningar själv så hon undrade hur det kändes för Klara. Hon har huvudet med sig denna” sa Xara plötsligt och gick undan och sa sedan ”får jag behålla henne?”. David harklade sig och sa ”Zoras kammarjungfru Klara är ingen hundvalp som man kan köpa.” Xara suckade och sa bara ”synd”. David fortsatte ”anledningen till att vi är här är drakens Vundrys död och vilka konsekvenser det kommer att få.” Xara kastade huvudet bakåt och vrålskrattade och sa sedan ”det kommer bli krig med massor av döda.” ”Oj” sa Klara och fortsatte helt ärligt ”det låter ju förfärligt!”. Xara tittade på henne ”och det är det, samtidigt är det väldigt och helt enkelt härligt. Det är kaos!” Med de sista orden sprang Xara runt i rummet med armarna utsträckta och halvsprang.
Rum 1: Julian harklade sig, Zora tittade på honom men hans uppmärksamhet var riktad mot Felicia. Hon tittade tillbaka mot honom med viss irritation varpå Julian sa ”jag har en föraning om att du, kära syster Felicia, inte upplever att detta är en nyhet för dig?”. Felicia la huvudet lite flickaktigt på sned och tittade på Julian med glittrande ögon ”älskade bror” det hördes en ironisk ton i rösten ”varför skulle det inte vara en nyhet för mig att Xara pratar om krig?” Julian tittade på henne, la huvudet på sned han med ”det var mest en känsla jag fick när jag studerade dig medan vår drottning förtäljde om mötet hon hade.” Han log men Felicia rättade bara till sig, det fanns en viss spänning i luften mellan de två. ”Syftar hon på vår broder Titus som marscherar mot Lovriska riket?” sa Mikael högt som en fundering.
Rum 2: ”Krig” sa Shaw, hon syftar så klart på den förbenade Serdan Titus som med sin armé ska inta Lovriska riket och sedan ha det som språngbräda mot Avernu.” Hans röst stegrades när han slog näven i bordet, vilket fick det att knaka betänkligt, och sa ”men det kan jag försäkra er i denna församling, att det kommer jag personligen sätta stopp för.” Chaxxor log och sa ”så klart du kommer försöka, frågan är om du kommer lyckas?” Shaws ögon höll på att trilla ut när han tittade tillbaka på Chaxxor. ”Pojkar” fick Rienna säga högt och knackade samtidigt i bordet.
Rum 3: Xara stannade och satte sig längs ena väggen som vette mot havet. Gripen Leucosia tog till orda, hennes ord var en blandning av viskande kraxningar med inslag av rytande, ”Vundrys död var i sanningen inte en dag för sent men jag tänker att handlingen ändå får konsekvenser hos våra ärade motståndare drakarna” hon tittade på Ammos som vinklade huvudet något och sa, hans röst var som en mullrande väsning, ”även om Vundrys död säkert var efterlängtad av flera var trots allt Vundry en stor magiker, kanske den största, och vars handlingar borde vara mera kända än Ubalax.” Det sista var en tydlig markering mot gripen, det visste Zora. Leucosia valde dock inte att ge svar på tal. ”Vem är denna Vundry?” undrade Klara. David tittade på Klara och tittade sedan på Rienna som hade behållit lugnet under Xaras ’uppträdande’. David sa ”du, har väl träffat henne, eller hur?”
Rum 1: ”Har Rienna varit och träffat Vundry?” sa Lucas ärligt förvånad. ”Är det verkligen så förvånande?” sa Mildred och tittade på honom ”hon är ju nästan lika gammal som oss, dysterheten är ju ’hennes’ dimension.” Lucas rykte på axlarna och tittade på Zora ”fortsätt” sa han.
Rum 2: Det var uppenbart att just detta hade Rienna svårt att behålla sitt lugn. Rienna svalde och skulle fortsätta men innan dess hann Pozzix inflika ”förlorade du inte din son där hos draken? Hade han inte ett magiskt svärd?” Rienna vände sig långsamt och kontrollerat mot Pozzix och väste fram ”tack för att du påminner mig.” ”Fortsätt” sa Len-Rewtu, svettdroppar syntes i pannan och Rienna nickade.
Rum 3: Rienna tittade på Klara som nyfiket och utan baktanke tittade tillbaka. Humberto tog långsamt bort handen från svärdet vid hans sida. Rienna sa sedan ”ja, det är sant. Jag har mött Vundry och jag har förlorat mycket i mötet med henne.” Rienna tystnade och fortsatte sedan ”det är väl oklart om Vundry var bland de största magikerna men skicklig var hon. Hon var även känd för sin illvilja och grymhet mot andra, inklusive de av sin egen ras. Hon skapade många ting, bland annat det som kallas för ’den blå boken’”. Klara skrattade till vilket fick Riennas ögon att blixtra till men Klara missade detta och fortsatte ”det är väl bara fantasier? Eller? Ja, menar en bok som kan få länder att försvinna och sedan skapa nya öar, berg och skogar ur nästan tomma intet, eller?” Det fanns en sorts naivt tvivel och hopp i Klaras röst. Rienna log och slappande av ”man kanske kan önska så men tyvärr är det sant. Vundry skapade ’blå boken’”. ”Men hon straffades för detta också” mullrade Ammos röst. ”Hon tvingades bort till vår dimension” sa Leucosia ”är det ett straff?” ”Vad hände med den blå boken” frågade Klara. Det blev en lång tystnad sedan svarade Ammos ”vi valde att gömma den, för att finna den är man tvungen ha ett antal föremål”. Xara skrattade till ”men hon lurade er samtidigt eller hur? Hon tog ett av föremålen, en av skålarna, och la i sin grotta, eller hur? Och där har den varit fram tills nu”. ”Din kunskap är stor, mäster Xara” var allt Ammos svarade. ”Men enligt sagan användes väl den blå boken när man fångade den Svarta damen?” sa en förvirrad Klara och fortsatte med sin tanke ”då måste ju någon hämtat den blå boken från sitt gömställe?”
Rum 1: Julian tittade på Lucas ”ja, det får ju en att fundera, eller hur?” Lucas rättade besvärat till sin tunika och verkade absolut inte vilja svara. Men Julian verkade inte vilja låta honom komma undan så enkelt utan sa ”så den klarsynta kammarjungfrun Klara har med enkelt förnuft kommit på att hela legenden som man spred efter att Lionda fångades, den är långt ifrån helt sann?” ”Det mesta är sant” sa Mildred och fortsatte ”man använde samma sorts formler som finns i den blå boken men det utfördes av en sammanslutning av magiker.” ”Där du var en av dessa?” sa Julian och tittade noga på Mildred. Mildred tittade skarpt tillbaka mot honom och sa ”det kan ha varit så”.
Rum 2: Pozzix satte sig framåt och tittade på Rienna ”var det därför du var hos Vundry? För att försöka ta skålen?” Rienna tittade tillbaka men svarade inte utan satt tyst. Efter en stunds tystnad fortsatte Rienna sin redogörelse.
Rum 3: David tittade på Xara som tittade dumt tillbaka varpå David sa ”det var en händelse som gjordes av en grupp av magiker.” Klara verkade nöjd med det svaret. Ammos tog vid ”men åter till konsekvenserna av Vundrys död. Som vi alla vet finns det hos både Drakar och Gripar grupper som anser att Galo är deras och som inget annat vill än att återta Galo.” Leucosia gjorde ett ljud och tycktes nicka som ett svar. ”Men jag är inte den enda som varit och besökt Vundry, eller hur?” sa Rienna och nickade mot flickan på golvet. Vid väggen skrockade Xara gillande och började tugga på en torkad snok. ”Nej, det var ju en av anledningarna till att vi var tvungna att agera mot flickan här, Lionad. Hon sökte upp Vundry, troligen kom de överens. Man vet att Lionad gjorde flera resor till Ekard.” sa David och sträckte fram sin tekopp mot Rienna som snällt fyllde den med rykande te. Zora tittade på Klara som tydligt hade en omfattande tankeverksamhet, Klara skulle precis säga något, troligen hade hon räknat ut att flickan på golvet var den Svarta damen från sagorna, men Zora gav henne en skarp blick och Klara bet sig i läppen. ”Hur är tonen hos dina fränder” sa Leucosia. Frågan var riktad mot Ammos. Ammos rättade till sig, det var uppenbart att utrymmet var för trångt för honom, och svarade ”det är oroligt, det var ett tag sedan I talade med mina fränder men från det lilla jag vet är det redan många som irriteras över plundringen av Ajam.”
Rum 1: ”Det är ändå väldigt imponerande” sa Felicia lite slött fundersamt och fortsatte ”att en grupp av unga Serdan och Edlosi lyckas döda en så mäktig och uråldriga drake som Vundry.” Zora noterade av framför allt Lucas och Mikael var något besvärade av detta. ”Man vet att Vundry hade tappat mycket av sin forna makt och hans sinne och magi var inte som det en gång var. Det och en kombination av tur och skicklighet gjorde att de kanske lyckades.” sa Mildred. ”Och skålen” sa Julian ”tog de den också?”. ”Du undrar så att du kan lägga beslag på den?” svarade Mildred snabbt och giftigt. ”Det får ju en att fundera om det kanske är du som initierat det hela för att själv komma åt den?” sa Felicia innan Julian hann svarar Mildreds anklagelse. Allt bröts av ett kraftigt brak, det kom från den väldiga Mikael som slog sin tunga näve i bordet och med sin mullrande röst sa ”som vanligt käbblar ni om detaljer men missar det väsentliga. Mötet handlade väl om ett krig, ett krig där drakar, gripar, Serdan, Edlosi och människor slåss mot varandra! Är det inte det vi pratar om?” Han blev tyst och lutade sig tillbaka i stolen.
Rum 2: ”Kriget har väl alltid hotat men aldrig brutit ut” sa Cellric och tittade på resten runt bordet ”så varför skulle det göra det nu? Varken Ajam eller Eru är väl tillräckligt stabila ännu?” Len-Rewtu fick anstränga sig och sa ”sant, mina mätningar av energin från källan i djupet säger att såren till de båda kontinenterna långt ifrån är läkta.” Pozzix nickade ”Så kriget kommer inte, som vanligt är det varningar men inget händer?”.
Rum 3: Zora noterade att tankeverksamheten hos Klara var i full gång och efter att David sagt att varken gripar eller drakar troligen kunde återvända till sina gamla kontinenter ännu på tusen år om de skulle återvända i stort antal till Galo, så ramlade myntet ner så att säga. Klara sa ”så om de återvänder men inte kan återvända till sina gamla kontinenter, var återvänder de då till?”. ”Jag älskar denna flicka” vrålade Xara och reste sig från väggen och fortsatte ”är det säkert att jag inte får behålla henne?” David och Zora skakade på huvudet. Xara fick en min av missnöjdhet, det knastrade till när den sista biten av orm slank ned. Sen sken hon upp igen ”det är just därför det blir fullskaligt krig, alla mot alla och samtidigt!” Rienna tittade på Zora och sa ”vi skulle kunna sluta ett avtal att inte anfalla varandra.”
Rum 2: ”Du sa vad?” skrek Shaw ut och ställde sig upp. ”Du är beredd att förråda ditt land, din tron, ditt folk genom att erbjuda ett fredsavtal med fienden och dessutom samtidigt uppvisa svaghet?” Rienna studerade honom men sa inget. Shaw stod upp och verkade nästan tugga fradga av ilska. Pozzix harklade sig ”jag vill påminna om att som den strateg jag vet att du är, broder, så vet du att flerfrontskrig sällen är en särskilt bra idé.” Shaw kokade av ilska men bet ihop och satte sig tungt i stolen.
Rum 1: ”Jag hoppas du tackade nej till erbjudandet?” sa Lucas och tittade skarpt på Zora. Julian log men sa inget först men fortsatte sedan sin berättelse.
Rum 3: Zora stod en stund och funderade, hon slogs av allvaret i situationen, trots att den samtidigt var helt absurd. De två släktena hade krigat tidigare men alltid via ombud, via andra länder. Aldrig hade man direkt gått emot varandra trots att det alltid funnits en medfödd motvilja mot varandras släkten. Till slut sa hon ”det är sant att jag är drottning över Cianom men jag kontrollerar långt ifrån alla mina bröder och systrar. Det enda jag kan erbjuda är att Cianom inte skulle dra svärd först om man mötte Avernus flotta eller armé.” Rienna nickade ”det är det enda jag kan begära. Vad enskilda medlemmar utanför vår kontroll väljer att göra får stå för dem.” Zora nickade, Rienna fortsatte ”och att de får själva stå för priset av deras handlingar.”
Rum 1: Felicia såg allvarligt på Zora och sa ”du förstår vilka konsekvenser detta kan få för vår broder Titus?”. Zora nickade men sa inget, det fanns ett allvar i luften i rummet. ”Titus är en riddare, en krigare. Han vet vad priset för krig och strid kan vara.” sa Lucas och lutade sig fram ”trots det anser jag att någon av oss bör informera honom.” Ingen sa något på en stund men till slut sa Julian ”jag vet att Rex besöker honom ibland, jag kan be Rex prata med honom om risken att i nuläget hota Avernu.” Zora gav sitt tysta gillande till Julians förslag.
Rum 2: Shaw tycktes koka av ilska men det var Chaxxor som tog till orda” även om våra hus för stunden skulle följa vår kejsarinnas beslut skulle det krävas ett samarbete och en koordination av våra resurser för att effektivt hindra både gripar och drakar och försöka ta länder i närheten av Avernu och Cianom.” Len-Rewtu skrattade till, det fanns inslag av en dåre i skrattet, och han sa sedan ”men vår urmoder har en annan tanke gissar jag?” Rienna nickade och sa ”ja, det hade både hon och David.”
Rum 3: ”Det är bra att våra familjer beslutar att försöka hamna på kollisionskurs med varandra men det finns ett sätt att undvika att kriget bryter ut på Galo.” sa David och tittade först på Zora och sedan på Rienna och fortsatte.
Rum 1: Zora tystnade efter sin redovisning, ingen hade avbrutit henne då hon lugnt hade berättat om David och Xaras plan. Mildred var den som bröt tystnaden ”vad tänkte Ammos och Leucosia om ’planen’?”. Zora rykte lite på axlarna ”de sa inget men det var tydligt att de godkände planen.” ”Då låter det som man får vara försiktig när man färdas i både Draperiet och Dysterheten den närmaste tiden?” sa Julian och smålog. Mildred som verkade vara den som var minst nöjd i sällskapet tittade på honom ”ja, det verkar så”.
Rum 2: Shaw ställde sig upp, tittade på resten av gruppen runt bordet och sa ”inget ska hindra mig från att segla mot Titus och stoppa hans löjliga och helt genomskinliga plan.” Sedan gick han med bestämda steg ut ur rummet. Pozzix satt och nästan funderade högt ”är det verkligen så klokt att ge vår fiende möjligheten att stärka sin makt till en sådan närhet till källan?” Chaxxor verkade nöjd ”kanske inte” sa han ”men samtidigt så binder det stora resurser för dem och försvagar samtidigt både dem, drakarna och griparna.” Cellric som nu var allvarlig sa ”det är det som oroar mig, skulle verkligen Ammos och Leucosia gå med på detta och samtidigt försvaga sina respektive raser så mycket?”
Rum 3: Lionda vaknade, hon låg på golvet. Det enda hon mindes var att en gammal kvinna kom in i rummet. Hon försökte minnas vad som hade hänt men trots magi användande mindes hon inte. Det fanns även en svag doft av både drake, grip och te i rummet. Dessutom hittade hon två avbitna och torkade mussvansar samt ett torkat och avbitet snokhuvud vid ena väggen. Ett annat rum: Klara vaknade, steg upp och gick till drottningens rum för att hjälpa henne gällande morgonbestyren. Hennes väninna tittade på henne och frågade ”hur var det att följa med drottningen?”. Klara såg frågade på henne ”följa med?”. Väninnan skrattade retfullt ”minns du inte? Drottningen bad dig följa med på ett special uppdrag?” Hur mycket Klara än försökte minnas kunde hon inte minnas det. Dörren slog upp och hon gick in till drottningen, Zora satt redan på sängen och log mot Klara som neg artigt.