Gammal man

Blev en kort blogg denna gång men bättre än inget?

Morgonen var värst, han fick en ny hostattack, åter kom det blod, han visste att hans tid snart var kommen. Han tog ett djupt andetag och drack vatten som hans assistent kom springande med. Han fingrade på pappren, så mycket information men ingen tid och än värre ingen att lämna över informationen till. Han skrockade, ett helt liv hade han, Cyamus Victriamus, sökt, lyssnat och läst allt av intresse i den heliga staden och nu när han verkligen hade viktig information hade han ingen att lämna den vidare till och ängeln Raduriel stod och väntade på honom. Han fingrade på profetian och försökte tänka klart men det hjälpte inte att läsa den en hundrationde gång, han förstod den ändå inte helt. Någon skulle föda ett barn, barnet var nyckeln. Han suckade, hostade igen, spottade ut lite mera blod. Det knackade på dörren och en ung man kom in, ”vad är det” sa han surt. ”Förlåt ers nåd” sa ynglingen nervöst, uppenbarligen hade ryktet om den sura och vresiga munken nått ynglingen. ”Ers nåd sa till mig att hålla utkik efter om ägarna till Villa Leslie Arters infann sig.” Cyamus tittade upp och lyssnade, inte för mycket men tillräckligt för att höra allt, alla nyanser. Cyamus såg strängt på ynglingen som harklade sig och fortsatte ”det har anlänt ett sällskap dit”. ”När då?” sa Cyamus kort. Ynglingen var uppenbarligen nervös, han stammade nästan ut orden ”visa nåå nååd ers nååd” sa han bedjande ”men sällskapet kom på andra sidan det nya året” och fortsatte sedan i en högre takt ”men som ni vet har mina studier tagit mycket av min tid och jag har inte haft tid att dagligen besöka Villan även om jag vet att det var en önskan.” Ynglingen andades in, Cyamus funderade. ”Kör fram en droska till mig”. Ynglingen backade ut och såg för stunden lättad ut. Cyamus hoppades att detta var ett tecken, han hoppades att åter få träffa ynglingen Wiktor.