När Albert steg iland på fastlandet och började gå uppför trapporna som ledde till Kalandri tittade han upp mot staden. Ännu var den inte så imponerande kände han, mest var det väldigt många skrangliga trähus som var byggda så att de hängde ut över kanten. Under husen hade man satt fast tak vars uppgift troligen var att hindra skit från husen att falla ner på de som gick i trapporna under. Det tog Albert en ganska bra stund innan han kom upp till kanten på den nästan vertikala klippan. Där uppe kunde han blicka ut över viken och havet. Där såg han skepp från hela världen, kändes det som. Sedan vände han sig om mot själva staden och det breda myllret av människor som trängdes där för att komma in i staden. Vakterna verkade ändå ha koll på vilka som kunde gå förbi direkt och vilka som var nya, han blev ganska snabbt stoppad. En barsk vakt frågade honom ”vem är du och vad har du för ärende”. Albert gjorde sitt bästa för att dölja sin accent och sa högtravande att han var Albert från Nerdar i Hyxensias med examen från Orden av Ljus. Orden verkade dock inte imponera på vakten som bara fnös, fräste och visade med handen att Albert fick komma in i staden. Det första som mötte hans ögon var ett kaos av bärare, dragdjur, ljud och människor av alla former och färger. Förvirrat började han söka sig inåt staden, efter ett antal trevande försök att få vägbeskrivning så var det tillslut en ung man som stod och hängde utanför ett värdshus som hjälpte honom att hitta stadsdelen Ressam. Mannen hade granskat honom och sedan pekat med handen österut. Efter tre timmar vandring hade var Albert övertygad om att staden aldrig skulle ta slut och att detta i sanning var världen största stad. I mitten, det var vad folk sa, så fanns det en enorm mur som stack upp över alla hustaken. Där inne fanns ett enormt torn som sträckte sig, Albert bara gissade, nästan 130 meter upp i luften. Detta va Su, vattenstaden. Det var där härskaren av bentronen satt, det var där de stora husen av Edlosi fanns, där var makten, magin och världens mitt sa folk till honom, dock utan någon större respekt reflekterade Albert. Efter trängseln vid trappen så kom Albert in i stadsdelen Isci, detta var en stadsdel som nu mitt på dagen var ganska tomt på folk. Isci är ett arbetarområde förklarade en vänlig kvinna som Albert frågade om vägen. Här höll man ihop och stöttade varandra sa hon och tittade menande bort mot Su ”till skillnad för de där högfärdiga”. Albert valde att inte kommentera det. Han fortsatte, gatorna var vingliga och tränga men hade sin egen charm kände han.
Det blev tydligt när han så kom in i Ressam, här står husen glesare och har oftast små trädgårdar både framför och mellan sig. Tempot var också annorlunda och överallt fanns konstnärer och gallerier. Här fanns även flera praktiserande magiker förstod han när han läste på namnen vid portarna. Folket som gick här hade dessutom tydligt finare kläder och framförallt färggladare kläder. Han sökte sig till Lendori akademin. När han väl fann den blev han lite besviken. Istället för en fantasi eggande palats var det en stor kvadratisk byggnad i grå sten helt utan utsmyckningar. Det var hög, åtta våningar fick Albert de till. Det fanns en stram trädgård framför huvudentrén som ledde fram till två stora dörren av mörkmetall som även de var släta. Utanför stod två stora vakter med full rustning, båda hade stora sköldar som var vita och med en svart spiral som symbol. Albert gick fram mot dörrarna och vakterna gjorde inget för att hindra honom att öppna dörrarna. Där inne fanns ett öppet rum som sträckte sig alla åtta våningar upp. För att komma vidare fanns vakter som kollade alla innan man kunde gå vidare längs trapporna uppåt. Albert gick fram till en man vid ett skrivbord och sträckte fram sina papper som skulle ge honom tillträde.
Efter några dagar hade Albert konstaterat att Lendori akademin inte var speciellt intresserad av ett samarbete med Orden av Ljus men att han ändå hade med sig ett avtal om att Ordens av Ljus främsta elever kunde få ansöka till Lendori, alltid något tänkte Albert. Han hade även lärt känna en kvinna vid namn Zenita West som var en skicklig magiker. Hon hade visat honom staden, sett till att han fick tillgång till Biblioteket i stadsdelen Bag så han kunde inhämta ny kunskap och föra med sig något tillbaka till Nerdar. Dagarna gick och livet var bekymmerslöst, han införskaffade sig en stor vit uggla som han beslutade sig för att börja träna. En uppgift som snart visade sig lättare sagt än gjort. Men ugglan gjorde att han fick viss uppmärksamhet och han fick även i uppdrag som guvernant till en ung man som Zenitas familj var bekant med, med en viss inkomst gjordes livet lite lättare. Som guvernant fick han bo i huset som pojken bodde i. Dagarna förflöt och han undervisade på morgonen och fick gå till biblioteket på eftermiddagen. En dag så hände något mycket oväntat i Alberts liv, på väg till biblioteket såg han en person som han inte sett på väldigt länge. Hennes hårfärg var ny men Albert var helt säker på att det var en vän som han av olika anledningar valde att lämna, han hade förträngt minnet av henne. Eller snarare hade han försökt förtränga det även om han ännu inte hade kunnat göra sig av med medaljongen och bilden av henne. Hon gick med en brokig skara av vänner eller bekanta, Albert visste inte varför men de gick in i biblioteket. Han gick hem och gick till sitt rum och tog fram medaljongen med bilden av den flicka han nyss sett. Länge satt han och stirrade på den. En tår rann nedför kinden och tyst för sig själv viskade han ”Fiona, din dåre” men kunde inte låta bli att le.