De flesta gånger Drakens råd sammankallades kom främst de Serdan som råkade vara på slottet som gick på mötena. Allt som oftast skickades istället ersättare in. Det var sällsynt att alla medlemmar i Drakens råd från familjen kom i egen hög person, detta var uppenbarligen ett sådant tillfälle. Drottningen Zora hade sammankallat eftersom Drakarna, via sitt ombud Ammos som även var Davids rådgivare, ville veta rådets inblandning i det som de kallade ”plundringen av Norla”. Zora hade även tillsammans med Lucas pratat med Ammos vid Davids grotta. Under samtalet hade David suttit och försökt få fram en ny te-smak av en röd buske som han nyligen hade upptäckt. Ammos hade gjort det klart att det fanns krafter hos Drakarna som inget annat önskade återta Ajam, något som högst troligen hade lett till direkta stridigheter mellan människor och högst troligen en stor del av Serdan familjen. Händelsen i Norla kom alltså väldigt olyckligt eller lyckligt beroende vad ens agenda var. Nu satt så alla medlemmar där runt bordet och försökte på olika sätt se nyfiket intresserade ut även om Zora helt säkert visste att de flesta redan hade en egen åsikt och lösning på det hela. Zora tog till orda ”Ni, ärade rådsmedlemmar, vet varför ni är kallade. Det handlar om situationen vid Norla och vad vi kan göra åt den och vår eventuella inblandning?” Zora tystnade och väntade på vem som skulle tala först. Som väntat var det den mera rättframme Mikael som började ”för egen del förstår jag inte vad som är problemet? Drakarna har haft Zalkors dotter i en kista och tiden för hennes förvaring var ändå snart slut. Dessutom var det ju ingen i vår familj som släppte ut henne om jag förstått det hela rätt? Om drakarna är så korkade att de väljer att lämna ön obevakad så får de väl närmast skylla sig själva?” Han tystnade och ingen sa något men till sist ställde sig Lucas upp, i vanliga fall sa han nästan aldrig något så att han tog till orda hade en viss tyngde i sammanhanget. ”För att klara av ett par saker först är det väl lika bra att säga följande.” Han gjorde en konstpaus och gav Lucia som satt jämte honom en blick och fortsatte. ”Vår syster Lucia fick information om att en individ som är känd som Regina hade planer på att söka upp och försöka befria Zalkors dotter Lionda på Norla. Hon informerade mig om detta men vi gjorde bedömningen att det inte fanns anledning till oro eftersom Norla sedan länge är bevakad av drakar.” Zora noterade att Mildred teatraliskt himlade med ögonen och samtidigt gjorde ett skrattande nedlåtande ljud. Mildreds beteende var så klart adresserad till Lucia men denne valde att inte låta sig provoceras. Lucas fortsatte ”den fråga som jag ställer mig är varför drakarna under nästan 500 år bevakar platsen väl men sedan plötsligt väljer att inte hålla ön bevakad?” Han vände sig mot Mildred och fortsatte med illa dold sarkastisk ton ”men det kanske du, kära syster, kan förklara?” Han satte sig, Mildred tittade på Lucas men sa inget. Zora hade gärna velat veta vad som föregick i hennes huvud. Hera ställde sig upp innan Mildred hade hunnit svara, hennes röda hår var en del av hennes temperament. Men en viss vasshet i rösten sa hon ”jag har under längre tid sagt att både drakar och gripar är allt mera aktiva längst de riken som finns runt Ajam och Eru. Bestarna”, Zora tänkte snabbt att det sa en del om var Hera ansåg om Drakar och Gripar, ”gör allt mera hotfulla flygningar kring och över städerna och det rapporteras om försvunna skepp. Är det bara jag som tänker att drakar och gripar vill ha en anledning att återvända?” Hon lugnade ner sig och satte sig och sa ”vi måste faktiskt ha med tanken att de kanske faktiskt vill ha krig.” Bland de människor som även de satt i rådet mumlades det. Mildred satt lugnt och tyst, även Julian valde att inte säga något, inte ens en smart pikande kommentar noterade Zora. En gråblek liten flicka som Zora visste kunde förvrida sinnet på de flesta gjorde en lätt harkling, Felicia tog till orda. ”Om jag förstår det hela rätt vill Ammos få reda på om Drakens råd var inblandad i Norla situationen?” Zora nickade och sa ”ja, så är det”. Felica ställde sig upp och sa ”oavsett vad som skett och varför, har Drakens råd inte varit inblandad verkar det som. Det var drakarna som själva slöt ett avtal med Zalkor och de var de som valde att ön obevakad. Mitt förslag är att rådet väljer att bara meddela detta till Ammos. Drakens råd hade ingen inblandning i händelsen vid Norla.” Hon satte sig, Mildred ställde sig upp. Hon tittade på alla och sa ”Min spontana tanke på ditt förslag, syster Felicia, hade varit att drakarna knappast skulle tro på oss. De skulle med all säkerhet anta att vi inte säger allt.” Hon tystnade och fortsatte ”men utifrån den kunskap jag ändå har om drakarna kan man vara ganska säker på att de inte heller säger att till oss. Därför anser även jag att detta bör bli rådets svar till Ammos.” Hon satte sig och rådet var tyst, inte för att hon tyckte som Felica utan för att hon så tydligt sa det. Zora ansåg att bara det var mycket oroande. Zora tog till orda ”vet vi hur Kalandri ställer sig i detta? Är de ens medvetna?” Felica nickade ”ja, de är medvetna och efter vad jag fått indikationer om har de ungefär samma inställning till saken.” Zora nickade och sa ”så en röstning. Vilka är för att Drakens råds svar till Ammos är att Drakens råd inte är inblandad i Norla händelsen och kan därför inte hållas som ansvarig för denna?” Samtliga runt bordet räckte upp handen, bara det en unik händelse. Rådet upplöstes av Zora men bad Julian och Felicia stanna kort kvar. När dörrarna stängdes sa hon ”hur har det gått med begäran från den där edlosin som ville spela?” Julian tittade på Zora och sa ”drottningen av Kalandri har låtit meddela att den som ska sitta med som garant att föreställningen inte urartar är edlosin Risa.” Zora vände sig mot Felicia ”varför just Risa?” Felicia tittade lite retsamt på Julian ”jag har hört att hon är bekväm i vissas sällskap.” Julian valde att inte svara. Zora nickade ”jag vill inte ha någon skandal och definitivt inte någon skadad eller ännu värre dödad.” Båda nickade och lämnade rummet.