Dellrikk läste brevet och var nöjd. Han förseglade det och instruerade sina tjänare hur brevet skulle levereras. Han satte sig sedan tillbaka i stolen och betraktade den stora kartan på väggen, inom sig så njöt han. Det fanns en tillfredsställelse av att se kartan och alla nålarna på den. Han gillade även att hans barnbarn hade sett den, helt enligt plan. Dörren öppnades och hans trogna tjänare kom in med en bricka med rött fruktigt vin som han uppskattade. ”Nej jag tar det på mitt rum, jag ska visst få sällskap ikväll tror jag.” Tjänaren bugade djupt man sa inget. Dellrikk lämnade rummet och stängde noga dörren. Han gick uppför trappan när han hörde hur glas krossades och någon ramlade nedför trappan. Efter en stund gick han åter upp mot sitt rum. På vägen mötte han tjänaren som uppenbarligen hade snubblat i trappan, olyckligtvis hade tjänaren brutit nacken. Dellrikk studerade honom medan övriga tjänare som städade frös av rädsla av vad husets herre skulle göra. ”Så svårt att hitta kompetent personal nu för tiden” mumlade han. Tjänaren hade ramlat vid en dörr som Dellrikk inte hade öppnat på länge. När han såg dörren fylldes hans hjärta av sorg för han visste vad som fanns där bakom. Utan att egentligen tänka på det gick han och öppnade dörren. Där inne fanns ett större rum, det var tydligt att rummet inte användas så ofta men det städades ändå regelbundet. Inne i rummet fanns vid ena väggen ett svart skynke och vid detta stod en tavla på ett stativ. Tavlan bar ett svart sidenband i ena hörnet. Tavlan föreställde en ung kvinna med svart klänning och grått hår. Dellrikk nästan rörde vid tavlan och mumlade för sig själv ”tänk om jag bara visste om dig innan…” han tillät sig inte ens i sitt egna torn att släppa in de känslor som välde fram inom honom. Vid sidan om tavlan på väggen hängde ett sköldemärke av en svart ros med gröna blad mot svart. Hans stod tyst där en stund och hans tankar bröts när han hörde hur glaset utanför dörren sopades bort. Han lämnade rummet och stängde dörren och mötte en annan tjänare som kom springande med andan i halsen ”hon är här ers nåd” Dellrikk såg på sin tjänare med en skarp blick och sa ”men så skicka henne till mitt rum då!”. Tjänaren nickade och gav sig nedåt för trapporna. Dellrikk fortsatte upp till sitt rum och väl där hällde han upp sitt vin. Hans tankar blev dock kvar på kvinnan i rummet så hans hörde inte när hans gäst kom in i rummet. Han ryckte inte till när hon sa ”djupa tankar?” men det var nära. Han vände sig om ”bara gamla saker som inte stör mig längre”. Kvinnan hade en utmanande klänning på sig och hon stängde dörren och gick utmanande mot Dellrikk. Hon kom fram till honom och tittade djupt i hans ögon ”några tankar du vill dela?” Dellrikk log ”de hade knappast intresserat dig” vilket fick kvinnan att skratta. Sedan satte hon sig på sängen och tog ett glas med vin. ”vad hade dina syskon sagt om de visste att du hade en dotter av David hos dig, här mitt i hjärtat av Kalandri?”. Dellrikk satte sig vid hennes sida och sa ”är vi här för att låtsas vi ska utbyta information eller ska vi svettas tillsammans?” Hon förde sina fingrar genom hans bleka hår och började knyta upp hans insvepande kläder. Efter en stund sa hon ”eftersom du går så rakt på sak måste du verkligen säga vad du tänkte på”. Dellrikk log, blundade medan han njöt av beröringen ”jag tänkte på kraften i blodet”. Sedan ställde de vinglasen på borden och började dela natten.