Möte i en silvergruva

En lång, smal och blek man in draperad i flera lager av tyger i bleka färgar av vitt, blått och grönt. Vid mannens sida fanns ett vackert, utsmyckad svärd som liknande mest en värja stor i grottan och lyssnade på Baron Adam Stålhjälms skyt. Mannen konstaterade snabbt att baronen är en enkel man med enkla behov. Peka i en riktning så går baronen dit, som en hund som följer ett spår där belöningen är korvar. Mannen riktade åter sin blick mot baronen som avslutade meningen ”så därför vände jag händelsen med banditerna som elda till min fördel och vi kan nu bryta dubbelt så mycket silver som tidigare.” Den bleka mannen log ”så bra” sa han med en hes, nästan viskande röst. Baronen så omåttligt nöjd ut över sin lilla gruva och hans framgångar. Den bleka mannen studerade baronen som tillslut insåg detta och harklade sig lite urskuldande. Den bleke sa ”och striden med kung Aetan, förlusten av större delen av dina män, hur hanterar du detta?” Baronen fick plötsligt en annan min, en min av ilska och en min av förvåning men han hämtade sig snabbt. ”Det är ett mindre bakslag, nya trupper är på ingående och kommer skapa en ny armé åt mig. Kung Aetans folk led lika mycket och hans led fylls inte på lika lätt.” avslutade baronen med och såg dessutom nöjd ut. Det fanns inget som avslöjade vad den bleke mannen tyckte om detta men han fortsatte i samma tonläge som tidigare. ”Det har också kommit till min kännedom att Eskil Stirkes avled oväntat i sömnen och att hans efterträdare, Efraim Stirke, är god och personlig vän med Aelyx, kung Aetans son. Vad tänker du om det?” Baronens ansikte var en blandning av bestörtning, ilska och förvåning och han fräste mot den bleke mannen ”har du låtit detta ske?”. Den bleke verkade ta det hela med ro men en bit bort rättade flera av hans livvakter till sina rustningar och vapen utan att för den sakens skull dra dem eller verka hotfulla. Den bleke sa ”vår överenskommelse var att jag skulle stötta dig att ta kontrollen över både Lusari och Kendor, inte att ge dig manualen hur du skulle göra. Jag har kanske satsat på fel häst i stallet?” Orden landade dåligt hos baronen som blev ursinnig och både spottade och skrek ut ”TROR DU ATT DU KAN STÅ HÄR I MITT LAND OCH I MIN GROTTA OCH HOTA MIG OSTRAFFAT?” Baronens hand flög ut med målet att landa i den blekes ansikte. Den bleke gled enkelt undan och drog samtidigt en liten dog från sina kläder och snittade mot baronens hand. Baronen skrek och stapplade bakåt. Hans män blev förskräckta och hann nästan dra sina svärd och börja rusa mot sin baron men den blekes vakter stod redan i vägen med dragna svärd. Baronen tog sig om handen, på marken låg ett lillfinger och en bit av ett ringfinger. Den bleka sa medan han omsorgsfullt torkade av sin dolk ”jag ger dig lika många dagar som du har fingrar kvar, det vill säga åtta, för att rätta till situationen.” Sedan gick den bleka mannen ut ur grottan med sina män, baronen stod kvar och tittade på sina vakter.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.