En hovmagikers död

När kung Ambar av Kendor fick beskedet gjorde han ingen han bara satt kvar och fortsatte åt sin frukost som inget hade hänt. Efter en stund skickade han ut tjänarna för att få vara ifred. Han gick fram till fönstret och tittade ut över staden Kusum. För fem dagar sedan kröntes jag tänkte han. Nu meddelar man mig att min främsta rådgivare, hovmagikern Elfrem Nor hastigt och oväntat har avlidit under natten. Hans huvud höll på att sprängas av alla tankar. Det var verkligen farliga tider, precis som Elfrem hade sagt till honom dagen efter kröningen. Vem kunde han lite på nu? Hans bror Ketaki bodde långt borta och kunde inte komma liksom hans syster Shreya. Hans syster Diviya fanns på hovet men var för unga och oerfaren. Han hade så klart sin fru Etela men han litade faktiskt inte på henne. Hon hade allt för länge haft en för nära relation med flera i hovet som han visste fick ”gåvor” av baronen av Porke. Han såg gåvorna som ett svart gift som ringlade sig in i hovet men han hade svårt att göra något åt det. Innan gåvorna började komma fanns det stora planer på att låta Diviya gifta sig med någon av Lusaris prinsar, nu hade man nästan helt lagt de planerna på is. Pengar förändrade saker konstaterade Ambar för sig själv. Det knackade på dörren, Ambar rättade till sin klädsel och sa ”stig in”. Dörren öppnades och Etela kom in, ”hon gick så fort hon vågade och innan hon bröt mot etiketten neg hon och sa ”ers majestät” sedan var hon framme vid honom. ”Jag fick precis höra det fruktansvärda nyheterna” sa hon med stor inlevelse. Ambar nickade men sa inget och gjorde ett tecken till tjänarna som kom in och började klä på honom. Etela väntade en stund och sa sedan ”vad planerar ni göra?”. Kungen sa inget på en stund och svarade sedan ”först ska jag bli påklädd och sedan ska jag ta mig en titt på Elfrem.” Ambar mindes Elfrems ord ”om någons död är misstänkt kommer den som först tar upp dess ersättare ha något med det hela att göra, antingen som ombud eller direkt.” Ambar stod tyst medan tjänarna klädda på honom och i det tysta hoppades han att Etela inte skulle säga något. Etela sa sedan ”du har verkligen behov av en kunnig och pålitlig hovmagiker”. Ambar rörde inte en min och lät tjänarna bi klara sedan gick han och sa inget för att inte avslöja sig med sin röst men inom sig kände han ännu större sorg än tidigare, det svarta giftet hade spritt sig. Han gick med bestämda steg till Elfrems rum. Där inna fanns två vakter och en ung man som han visst var Elfrems lärljunge. En kompetent ung man som hade gått i lärdom hos Fredlar Konstali. Mannen bugade djupt men var tydligt påverkad av hans mästares död. ”Ers majestät” sa han och rösten höll om än knappt. ”Vad tror ni om detta?” frågade Ambar med barsk ton. Mannen, Ertias Stolt drog sig Ambar till minnes, tittade försiktigt på Ambar och sa sedan ”vilken version vill du höra?”. Ambar log ”den version som du inte säger till någon annan.”

En kommentar till “En hovmagikers död”

  1. Börjar giftet sprida sig behovet man suga ut det och sedan hugga av huvudet på ormen så att den inte kan bitas igen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.